Sumpskog
Sumpskogar är skogar som växer på blöt eller fuktig mark ovanpå ett mer eller mindre tjockt torvtäcke. I sumpskogar dominerar fuktälskande arter i fält- och bottenskiktet, exempelvis vitmossor och björnmossor.
Sumpskogen i Bredvik är blöt, full av sly och svårframkomlig. Man måste hoppa mellan kullarna som bildats av att vattennivån varier under året. Det är framförallt björk och klibbal som växer här men också gran, sälg och en och annan grov tall.
Rekreation eller lönsam skogsproduktion är kanske inte det första man tänker på när man står här i skogen. Många sumpskogar precis som denna har aldrig kalavverkats och har av naturliga skäl aldrig brunnit med en konsekvens att det idag består av en flerskiktad skog med inslag av mycket gamla träd och stora strukturella variationer som tillsammans skapar en miljö där många olika arter trivs.
En rik mångfald av olika mossor så som vitmossa, husmossa och brunmossa och andra fuktighetskrävande arter präglar bottenskiktet och skapar ett grönt täcke över gamla lågor på marken. Här pågår en process av självgallring som innebär att träd konkurrerar ut varandra och dör vilket skapar ett tydligt inslag av död ved i olika dimensioner och nedbrytningsstadier. Kommer man hit om natten är det stor chans att man får se fladdermöss flyga omkring upp i trädkronorna och leta mygg och andra nattflygande insekter.
Hitta sumpskogen
Här kan man använda vattenkarta, markfuktighetsindex eller sumpskogskartan för att se var man möjligen har en sumpskog. Sumpskogen kan vara hänsynskrävande vilket innebär att området har påtagliga naturvärden där särskild hänsyn bör tas vid alla skötselåtgärder för att förhindra eller begränsa skador i och invid biotopen. Även fast sumpskogen inte blir klassad som hänsynskrävande biotop bör alla skogliga åtgärder ta hänsyn till blöt mark och de naturvärden som finns där.
Här ovan visas markvattenkartan och sumpkartan på ett ortofoto.
Här övan visas sumpkartan på trädhöjdsrastret.
Naturhänsyn
En sumpskog med höga naturvärden klassas som hänsynskrävande biotop. Inom projektet Dialog och miljöhänsyn har Skogsstyrelsen i samverkan med skogssektorn tagit fram olika målbilder för god miljöhänsyn. För sumpskogar finns en särskild målbild framtagen. Där kan man läsa att sumpskogen ska lämnas orörd men att ett försiktigt uttag kan ske i kant för att gynna särskild detaljhänsyn, exempelvis äldre sälgar. Gränsdragningen för var sumpskogen börjar och slutar och behov av skyddszon eller kantzon är många gånger svårt att avgöra vilket kan leda till att det uppstår körspår med negativa konsekvenser för miljön.
Har man en sumpskog på sin mark är den i bästa fall klassad som NO (naturvård orörd) eller NS (naturvård skötsel) vilket betyder för NO att den bör lämnas orörd. Målklassen naturvård skötsel handlar om att utföra åtgärder som exempelvis lägga igen ett dike för att bevara vattnet eller ett försiktigt uttag av gran för att gynna löv i exempelvis en alsumpskog. Det finns många olika typer av sumpskogar och vissa sumpskogar kan brukas men med stor försiktighet och åtgärderna bör anpassas till beståndets förutsättningar som ursprung, historik och naturvärden.