Arter i Effaråsen
Den riktigt gamla tallskogen är en skogstyp som är på tillbakagång i det svenska skogslandskapet. Tallskogarna väster om Mora är ett av de större sammanhängande områdena för den här skogstypen.
Naturvärdena i den gamla tallskogen skiljer sig beroende på vilka skogliga ingrepp som har gjorts. Nästan alla skogar i området har spår av tidigare dimensionshuggningar och skogsbränder. Bränd ved, torrakor, senvuxna träd och tjärved pekas ut som viktiga substrat för en lång rad av insekter, svampar, mossor, lavar och fåglar. Många är numera hotade eller sällsynta.
Några exempel på arter som hittas i Effaråsen. I takt med att området inventeras kommer vi att lägga in mer information.
Tretåig hackspett
Denna art räknas som Nära Hotad på rödlistan. Tretåig hackspett har minskat kraftigt under andra halvan av 1900-talet. Arten lever i nordliga barrskogar med riklig förekomst av döende och döda träd. Den är vanligast i gamla tallskogar men födosöker också på tall, björk och andra trädslag.
Tretåig hackspett i Effaråsen i ett område längs demonstrationsslingan. Foto Billy Aronsson.
Solitära steklar
Det finns 100-tals arter av solitära steklar som lägger ägg i hål i veden. Exempel är citronbin, tapetserarbin, murargetingar och rovsteklar. I Effaråsen provar man att sätta ut trärena stolpar med borrade hål som ska likna de hål och gångar som skapas av vedlevande insekter. Här ska forskarna nu följa vilka arter som etablerar sig.
Vid punkt 3 i slingan finns stolpar där forskarna nu ska undersöka vilka steklar som etablerar sig. Foto Line Djupström.
Steklar som trivs i ved. Från vänster rovstekeln Crossocerus, Chelestoma rapunculi och Hylaeus communis (gårdscitronbi). Foto Mats Wilhelm/N.
Vedlevande svampar, mossor och lavar
Vid en systematisk inventering av vedlevande svampar hittades 13 rödlistade svamparter knutna till tallved. Dessutom fanns några signalarter. Läs mer om inventeringsresultaten.
Fläckporing (sårbar enligt rödlistan) på mossig tallåga. Foto Sebastian Kirppu.
Vid inventeringen observerades också flera lav- och mossarter som indikerar höga naturvärden, till exempel vedtrappmossa, dvärgbägarlav och slanksvart spiklav.
Dvärgbägarlav på gammal tallåga. Foto Sebastian Kirppu.