Punkt 3 Normal hänsyn

Du står nu på ett typiskt hygge med föryngringsavverkad skog med generell hänsyn. Den brukar bestå av lämnade träd och trädgrupper, samt träd som har kapats till högstubbar. På detta hygge har ungefär 3 % av trädvolymen lämnats som hänsyn, fördelade på fyra olika åtgärder. Det är ungefär den nivån som hänsynen ligger på i produktionsskogsbruket.

Vilken hänsyn ska vi prioritera i "vardagsskogsbruket"?

När hänsynsnivån är låg, som i det här området, är det viktigt att prioritera rätt åtgärd. I den här miljön tror vi att det är särskilt viktigt med den gamla döda veden samt ny död ved som får ruttna långsamt.

Lämnade trädgrupper kan fungera som livbåtar där arter kan överleva hyggesfasen. Levande träd är också viktiga för mykorrhizasvampar. Om det är långt mellan de lämnade stammarna finns det risk att svampsamhället påverkas.

Här jämför vi:

Lämnade levande träd - i grupper eller som enskilda naturvärdesträd

En trädgrupp kan hysa arter som inte klarar det öppna, solbelysta hygget. Den kan också skydda gamla lågor samt marken och dess vegetation. Enskilda naturvärdesträd är ofta träd som hunnit utveckla särskilda naturvärden och som ofta avviker från de träd som avverkas.

Högstubbar

Skogsbruket har rutinmässigt kapat högstubbar i samband med avverkning sedan mitten av 1990-talet. Med högstubbarna skapas stående solbelyst död ved. Studier som undersöker nyttan av högstubbar på just tall saknas, däremot har vi undersökt högstubbar av gran och sett att de är värdefulla för en del rödlistade arter.

Katade träd

När vi skalar av barken i strimmor på en tall stressas tallen att producera kåda i ytveden. Det är en naturlig läkningsprocess. Då bildas tjärved som ger förutsättningar för unika naturvärden.

Fällda träd som blir lågor

Här fäller vi träd och lämnar dem på marken - antingen solexponerat på hygget eller i skuggan av en trädgrupp. Liggande död ved skiljer sig från stående och därför kommer olika arter att söka sig till veden i lågor, högstubbar och stående träd.

Hur skyddar vi bäst den gamla, döda veden?

Det finns riktigt gamla lågor som vittnar om att tallskogen vuxit här länge. Många rödlistade arter är just rödlistade för att lågorna försvinner när de körs sönder av skogsmaskiner av misstag. Ett sätt att skydda dem är att placera dem i närheten av träd och trädgrupper.

Steklar vill ha högstubbar

Intill skylten finns trärena stolpar med borrade hål i olika storlek. Tanken är att hålen ska efterlikna de som görs av vedinsekter i naturligt skapad död ved. Hålen utnyttjas för äggläggning av 100-tals arter av solitära gaddsteklar, till exempel bin och getingar. När äggen lagts och larven har fått föda pluggas öppningen igen.

Olika arter vill ha olika storlek på hålet och tar olika tid på sig att utvecklas till färdig insekt. Det går att avgöra vilken typ av gaddstekel som utnyttjat hålet utifrån hur pluggen i hålet ser ut. Exempel på gaddsteklar som utnyttjar håligheterna är citronbin, tapetserarbin, murargetingar och rovsteklar.

Steklar som trivs i ved. Från vänster rovstekeln Crossocerus, Chelestoma rapunculi och Hylaeus communis (gårdscitronbi). Foto Mats Wilhelm/N.

Pågående forskning

Det är vanligt att man använder sig av naturlig föryngring på tallmarker. I det här fallet saknas tillräckligt med fröträd för att det ska bli ett bra plantuppslag, i stället måste man plantera. I försöket kommer vi att undersöka hur plantorna påverkas av olika mängd hänsyn.

Före planteringen gör man oftast en markberedning för att plantan ska få en bra miljö och ett skydd mot snytbagge. Vi kommer att titta på hur markberedning påverkas av och påverkar hänsynen, bland annat genom att mäta hur mycket ved som körts sönder.