Virkesmätning

Virke kan mätas av många olika anledningar. En av de viktigaste är den som avgör hur mycket du ska få betalt. Denna mätning kallas för ersättningsgrundande mätning eller vederlagsmätning. Det allra vanligaste sättet att utföra ersättningsgrundande mätning i Sverige är att virket körs till en industri eller terminal där det mäts in av oberoende virkesmätare från Biometria (som är en sammanslagen organisation av de tidigare virkesmätningsföreningarna och SDC). Exempel på faktorer som mäts eller bedöms är trädslag, sortiment, kvalitet, kvantitet, diameter, längd och volym.

Många mätmetoder

I Sverige finns åtta standardmetoder för att utföra ersättningsgrundande mätning. Nedan går vi kort igenom vad de olika metoderna innebär.

Åtta standardmetoder för ersättningsgrundande mätning (källa Arbetsrapport 1050-2020, Skogforsk)

m³t=kubikmeter toppmätt, m³s=kubikmeter stjälpt mått, m³fub=fastkubikmeter under bark, ttv=ton torrvikt, tTWH=ton terawatttimmar, MWh=megawattimmar. Se beskrivning av de olika volymmåtten.

Stockmätning

Stockmätning är den mest använda metoden för att mäta sågtimmer. År 2019 mättes 75 procent av sågtimret med stockmätning. Även klentimmer, plywoodtimmer och svarvtimmer stockmäts. Stockmätning av massaved och bränsleved sker främst vid mätning av uppföljningsstockar.

Individuell mätning av ekstockar vid Kährs i Nybro. Stockarna går på ett band där de röntgas för metallförekomst, kvalitetsbedöms, mäts och sorteras i klasser. Foto: Mats Hannerz.

Vid stockmätning mäts alla stockar var för sig. Mätningen utförs antingen manuellt med klave och måttband eller i mätram, där längd och diameter mäts automatiskt och trädslag och kvalitet bedöms av en virkesmätare.

Det vanligaste sättet att stockmäta sågtimmer har under lång tid varit toppmätning. Då utgår virkesmätaren från diametern i toppsnittet på stocken och beräknar sedan fastvolymen (m³fub) med en formel som baseras på en genomsnittlig avsmalning på stockar. Denna metod (så kallad toppformtalsmatris eller matrisfub) håller idag på att fasas ut, eftersom den inte alltid svarar upp till virkesmätningens lagkrav. Industrier som vill fortsätta att göra affärer i m³fub behöver därför uppgradera tekniken i sina mätramar så att stockarnas fasta volym kan mätas direkt i mätramen.

Travmätning

Travmätning är den klart vanligaste metoden för ersättningsgrundande mätning i Sverige. År 2019 travmättes ca 80 procent av massaveden, 20 procent av sågtimret, 50 procent av volymen övriga sågbara sortiment och 30 procent av trädbränslet.
 
Travmätning innebär att en hel trave stockar mäts samtidigt. Mätningen kan antingen utföras manuellt eller via fjärrmätning. Den manuella travmätningen innebär att en virkesmätare mäter travens höjd, längd och bredd med mätsticka, vanligen från en mätbrygga. Därefter görs en skattning av fastvolymprocenten, det vill säga andelen ved exklusive luft, bark, kvistar, snö och is. Utifrån dessa värden kan sedan volymen i m³fub beräknas.
 

Travmätning utförs i första hand vid terminal eller industri men kan också göras vid avlägg i skogen. Från vältans bredd, höjd, djup räknas luft, kvistar, vrak etc. bort för att få fastmassevolymen. Foto: Mats Hannerz.

Vid fjärrmätning fotas traven istället av en mätrigg på mottagningsplatsen. Bilderna skickas sedan till en fjärrmätningscentral där de analyseras av en virkesmätare. I och med att bildmätningen görs på distans kan en enda fjärrmätningscentral ta hand om ett stort antal mätstationer. Detta är bland annat effektivt ur ett personalperspektiv och öppnar också upp för längre öppettider vid mätplatserna.

Skäppmätning

Skäppmätning används mest för sortimenten sågverksflis, returträ och grotflis. Då mäts volymen sönderdelat virke i skäppa (lastbilens ”låda”) i enheten m³s (stjälpt kubikmeter). Skäppmätning tillämpas till exempel när det inte finns någon våg tillgänglig.

Bedömning av volym och fastvolymprocent

Bedömning av volym och fastvolymprocent används främst för massaved, och stod 2019 för ca 13 procent av den mätta volymen. Metoden kan utföras på två olika sätt. Gemensamt för båda är att de tillåter mätning av flera travar samtidigt, vilket ger en snabbare mätning vid stora leveranser. Det ena sättet innebär vägning av fordonet med och utan last, där skillnaden motsvarar virkets vikt. Förekomst av sten, snö och is skattas och dras av från vikten, som därefter omvandlas till m³fub genom ett tabulerat omvandlingstal.
 
Det andra sättet innebär att höjden på alla travar mäts och ett medelvärde beräknas. Vedlängden på minst en trave mäts och dessa mått kombineras med lastbilens bankbredd till en skrymvolym, det vill säga materialets volym inklusive luft. Fastvolymprocenten skattas sedan och ger när den multipliceras med skrymvolymen en volym i m3fub.

Bedömning av volym

Bedömning av volym kan vara aktuellt vid lagerförflyttningar med exempelvis tåg. Metoden kan utföras genom att räkna antalet timmervagnar i ett tågset, skatta medelvolymen för en tågvagn och därefter räkna ut totalvolymen för lasten. Den här metoden används nästan inte alls för ersättningsgrundande mätning i Sverige idag.

Vägning

Vägning är ett vanligt sätt att mäta massaved i många länder, men metoden används bara i liten utsträckning för ersättningsgrundande mätning i Sverige. En bidragande orsak är att vägning enbart ger en råvikt i ton, alltså summan av vedens vikt och det vatten som virket innehåller. Utifrån denna siffra är det ganska svårt att bedöma ett pris, eftersom mängden vatten i virket påverkas av yttre faktorer såsom väder och lagringstid.

Vägning med torrhaltsbestämning

Vägning med torrhaltsbestämning är den vanligaste metoden för att mäta trädbränsle vid industri. Då kompletteras vägningen med en torrhaltsmätning, vilket ger ett resultat i ton torrvikt (ttv). Torrvikten speglar virkets bränslevärde betydligt bättre än råvikten. I Sverige används vägning med torrhaltsbetsämning i stort sett enbart för sönderdelade sortiment.

Invägning av flis till värmeverket i Moskogen utanför Kalmar. Provtagning görs för att bestämma torrhalten i flisen. Foto: Mats Hannerz. 

Räkning

Räkning är en enkel och rationell metod där antal enheter i partiet, exempelvis travar eller skäppor, räknas och rapporteras i antal. Metoden används framför allt vid tågtransporter av virke.

Ersättningsgrundande skördarmätning

Ett ytterligare alternativ till de åtta standardmetoderna är att använda skördarmätning som betalningsgrund. Då beräknas en fast volym på bark fram utifrån den längd och diameter som skördaren mätt in. Måttet konverteras sedan till en fast volym under bark genom en barkfunktion. I Sverige används ersättningsgrundande skördarmätning främst i södra Sverige av Södra skogsägarna, som betalar virket genom så kallat stampris. Stampris innebär att skogsägaren får betalt för varje enskild stam, där priset är beroende av trädslag, diameter i brösthöjd och kvalitet.

En fördel med stampris är att köparen står för risken för felaptering, vrak vid inmätningen och yttre faktorer som du inte har någon kontroll över, till exempel nedsmutsning och väder. En annan är att du får snabbare betalt. Nackdelen är att ersättningen brukar bli något lägre än om virket mäts vid industri, vilket har att göra med den större risk som köparen tar genom att använda sig av metoden.

Att ersättningsgrundande skördarmätning inte utförs i större omfattning beror bland annat på att mätningen inte är oberoende utan utförs av virkesköparen, det vill säga skogsbolaget eller skogsägarföreningen.

Framtidens virkesmätning

Tendensen är att vi går mot allt färre mätmetoder inom den ersättningsgrundande mätningen. Framför allt minskar räkning och volymbedömning till förmån för travmätning. Den ökade användningen av travmätning kan delvis förklaras av fjärrmätningens framsteg, men för att travmätningen fullständigt ska kunna automatiseras behöver metoder utvecklas där trädslag och färskhet/fukthalt kan mätas, antingen i bild eller med annan automatiserad utrustning.