Fornlämning eller övrig lämning?

För att en kulturhistorisk lämning ska räknas som en fornlämning behöver den uppfylla ett antal rekvisit, det vill säga krav, som kulturmiljölagen har. Rekvisiten definierar vad som är fornlämning. Definitionen består av tre grundläggande rekvisit: ålders-, bruks- och övergivenhetsrekvisitet.

Lämningen ska alltså vara från forna tider, den ska vara spår efter en verksamhet och den ska vara varaktigt övergiven. Slutligen görs en bedömning av om lämningen kan antas ha tillkommit före eller efter 1850, vilket är ett fjärde rekvisit. Det centrala vid analysen är dock verksamhetens ålder. Lämningar kan vara tillkomna efter 1850 men de kan ändå fornlämningförklaras av länsstyrelsen eftersom de är resultatet av verksamheter från forna tider. Till exempel hade jakt med fångstgrop, fram till att den förbjöds år 1864, bedrivits under tusentals år. En fångstgrop från exempelvis 1870 kan därför fornlämningsförklaras av länsstyrelsen trots att den tillkommit efter 1850.

Övriga kulturhistoriska lämningar som inte uppfyller rekvisiten för fornlämning, räknas som just övrig kulturhistorisk lämning.

Ibland är det självklart vad som är en fornlämning, som hällkistan till vänster. En tjärränna eller en torpruin kan vara knepigare, beroende på hur gamla de är. Illustration Martin Holmer.

I Kulturmiljölagen (KML 2 kap. 1 §) finns olika fornlämningar uppräknade:

• gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
• resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
• kors och minnesvårdar,
• samlingsplatser för rättskipning, kult, handel, och andra allmänna ändamål,
• lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
• ruiner av borgar slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt andra byggnader eller byggnadsverk,
• färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och liknande anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,
• fartygslämningar.
• Fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.

De lämningar som inte omfattas av dessa bestämmelser är övriga kulturhistoriska lämningar. I de allra flesta fall kan det vara lätt att avgöra vad man har framför sig, men ibland måste en sakkunnig tillfrågas.

Lagen tolkas av länsstyrelsen i enskilda fall.

Lista över lämningstyper

Denna lista över lämningstyper ger en fingervisning om hur olika lämningar klassas. Som framgår kan en och samma lämningstyp klassas som fornlämning (FL) eller övrig kulturhistorisk lämning (ÖKL) beroende på till exempel ålder och sammanhang. En mer fullständig lista med lämningstyper och antikvariatisk praxis finns på Riksantikvarieämbetets webbplats (pdf).

Det är det enskilda lämningsobjektet och inte lämningstypen som avgör hur det bedöms. Kontakta alltid länsstyrelsen om du är osäker.