Kulturspår i södra lövskogsområdet

Södra lövskogsområdet omfattar Skåne, Blekinge och södra delen av Halland. Området var det första av det nuvarande Sverige som koloniserades och har därför kulturlämningar från äldsta stenålder för över 10 000 år sedan. Området som en gång var helt täckt av lövskog, är idag till stora delar fullåkersbygd. I dagens skogsklädda områden finns en stor mängd övergivna åker- och betesmarker från förhistorisk och historisk tid. Inslagen av gran har kommit att öka i sen tid genom främst plantering.

Stenkammargravar

Illustration Martin Holmer.

Stenkammargravar (megalitgravar) byggdes av yngre stenålderns bönder och de äldsta, dösarna, är ca 6000 år gamla. Gravarna är i regel väl kända. Dösar och gånggrifter är särskilt koncentrerade längs Skånes kuster och utgör de synliga lämningarna efter de första jordbrukarna i vårt land. Gravarna var uppförda av stora stenar som bildade själva gravkammaren. Det är vanligt att man hittar flera skelett i gravarna och man har tolkat dem som släkt- och familjegravar. Den döde fick med sig gåvor i form av keramikkärl, redskap och mat.

Boplatser

Illustration Martin Holmer.

Boplatser från sten-, brons- och järnålder är belägna i anslutning till den dåtida kusten, samt längs sjöar, åar och vattendrag med goda möjligheter för jakt, fisk, insamling och odling. Ofta föredrogs förhöjningar och backar i väldränerade sand- och grusmarker. På boplatserna hittas föremål av flinta, eller annan bergart samt keramik, upplöjda härdrester, ben m.m.

Medeltida lämningar efter boende och odling

Illustration Martin Holmer.

Under medeltiden började en intensiv odling av mindre ytor. Årder och plog användes i åkerbruket och åkerformarna blev mer regelbundna och välröjda, ofta avgränsade av sten- och jordvallar. I dessa områden finns bevarade husgrunder, fägator, skottskogsrester m.m. De karaktäristiska betesmarkerna, fälader, är ofta skogsbeväxta. Åkerytorna blev senare större och ordentligt stenröjda, avgränsade av stenmurar. Välbevarade linbastur med stenvalv, jordkällare m.fl. finns i anslutning till gårdsenheterna. På utmarkerna kan finnas ollonsvinsfållor som utnyttjats för svinuppfödning i bokskogarna.

Högar och rösen

Illustration Martin Holmer.

Högar och rösen från bronsålder är de vanligaste synliga gravmonumenten. Belägna på krön av backar och berg är de monumentala inslag i det nutida landskapet. Rösen är ofta vara belägna i hällmarken i skogsmiljö. Högarna är uppförda av grästorvor och rösena av sten, ibland med en begränsande kantkedja av stora block.

Tjärdalar och kolbottnar

Illustration Martin Holmer.

Tjärdalar och kolbottnar är typiska lämningar som påträffas i skogsbygden. Tjära och kol hade en stor ekonomisk betydelse. Under en period var tjäran en av Sveriges viktigaste exportprodukter. Träkolet behövdes för att producera järn.

Mil- och väghållningsstenar

Illustration Martin Holmer.

Mil- och väghållningsstenar, de äldsta från 1600-talet, speglar vägnätets dåtida sträckning. Flera av vägarna används idag.

Fossil åker

Illustration Martin Holmer.

Den fossila åkermarken som återstår ligger i igenväxande marginalområden. Formerna på dessa åkrar varierar beroende på brukningssättet. Från brons- och järnåldern härrör områden med odlingsrösen, som uppkommit vid odling med s.k. hackbruk. Undervegetationen har röjts bort och med hacka har man luckrat upp jorden. De sammanhängande områdena är i många fall mycket stora. Inom dem finns ofta boplatser, gravar, och hällristningar och de bildar tillsammans intakta förhistoriska miljöer.