Kulturspår i västra Sverige
I västra Sverige finns Bohusläns hällmarker med mager vegetation vid kusten och barrskogar i inlandet blandat med lövskogar i sprickdelarna. Skogarna i västgötalänen är rikt varierade: magra tallmarker, platåbergens granskogar, ljusa lövskogar i ådalar och nära kusten - ibland ädellövskog. Området har allt från äldre stenålderns boplatser till lämningar efter sentida marginalbebyggelse i det som nu ofta är skogsmark. Västra Sverige har några av landets tätaste fornlämningsförekomster. Man kan dock fortfarande påträffa okända fornlämningar, särskilt i skogsmark.
Stenåldersboplatser
Illustration Martin Holmer.
Bohuslän är rikt på stenåldersboplatser. Ursprungligen var de kustbosättningar men på grund av landhöjningen kan de nu ligga långt från havet. Ibland återfinns de i skogsmark och då oftast i söderlägen. De kan vara svåra att upptäcka men att hitta flinta, skörbränd sten eller avfallshögar med skal av snäckor och ostron är ofta ett bra tecken. Inlandets boplatser ligger gärna intill sjöar eller vattendrag. Jakt och fiske var viktigt men vattnet fungerade också som farleder.
Hällristningarna från bronsåldern
Illustration Martin Holmer.
Hällristningarna från bronsåldern är till stora delar koncentrerade till norra Bohuslän, som har landets rikaste förekomst. Var uppmärksam på hällristningar. De hör hemma bland de internationellt värdefulla fornlämningarna. Ristningarna kan föreställa skepp, människor, cirklar, fotspår, djur, redskap etc. De är ofta belägna i randområden mellan skogsmark och inägor. Hällristningar finns även på andra hällmarker i Västsverige, bl.a. i Dalsland och på några platser i Västergötland.
Stenkammargravar (megalitgravar)
Illustration Martin Holmer.
Stenkammargravar byggdes av yngre stenålderns bönder och de äldsta, dösarna, är ca 6000 år gamla. Gravarna är i regel väl kända. Dösar och gånggrifter är särskilt koncentrerade till Västsverige. Hällkistor är byggda under stenålderns slutskede och finns på många håll i de västsvenska landskapen upp till södra och västra Värmland. Hällkistan består av en stenkammare som ofta kan vara 3-7 meter lång och har tak av flata hällar. Liksom gånggrifterna har hällkistorna en omgivande hög eller stensättning. I skogsterräng kan hällkistor finnas i sydsluttningar och vara omgivna av en mer eller mindre tydlig hög eller stensättning.
Bronsåldernsrösen
Illustration Martin Holmer.
Bronsålderns rösen finns i stråk på krön. De är särskilt vanliga i norra Bohuslän men finns även i andra delar av Västsverige. Runt Vänern och Glafsfjorden ligger rösen på bergs- och moränryggar. De finns även på moränhöjder i den inre av landskapen. Rösena kan vara av mycket varierande utformning och storlek. På västkusten finns t.ex. långrösen, en form med utpräglad längdutsträckning. En del rösen kan vara mycket stora.
Högar
Högar från bronsåldern ligger i regel i krönlägen. Gravhögar från bronsåldern är särskilt vanliga i södra och mellersta Halland. Bronsålderns monument är ofta väl synliga. Var medveten om att mindre tydliga fornlämningar kan finnas i närheten. Ibland syns en förhöjning som innehåller skörbränd sten från forntida härdar. Stenröjda ytor kan vara boplatsytor men även odlingar. I vissa områden finns övermossade röjningsrösen. I bronsålderns miljöer kan finnas skålgropar eller ristningar, ibland på block i terrängen och ibland i fast häll.
Domarringar och resta stenar
Illustration Martin Holmer.
Domarringar och resta stenar är särskilt vanliga i skogsmarker mot sydsvenska höglandets västra delar. Stora stensättningar med olika konstruktionsdetaljer är också vanliga i Västergötland. Järnålderns fornlämningar är ibland samlade i gravfält. I Västsverige är antalet gravfält få om man jämför med mälarlandskapen. Formerna är också något olika. I Västra Sverige finns t.ex. långhögar.
Fossil åkermark
Illustration Martin Holmer.
Fossil åkermark, fornåkrar, är åkermarker med bevarade gamla former. På en del håll i Västsverige finns smala tegar med markerad höjdprofil. De kallas ryggade åkrar och härrör från det medeltida åkerbruket. I skogarna kan också förekomma gamla röjningsrösen, s.k. hackerör. Dessa odlingsytor kan vara upp till 3-4000 år gamla. Många månger hittar man även gravar och boplatser bland röjningsrösena.
Urnegravfält
Illustration Martin Holmer.
Urnegravfält i Västsverige ligger på ryggar och höjder av sand och grus. Detta är en speciell gravform som syns mycket lite på markytan. Ibland kan enstaka högar eller stensättningar finnas. Gravarna består av keramikkärl som innehåller den dödes ben.
Torpgrunder
Illustration Martin Holmer.
Ibland var dagsverkarnas små hus samlade intill byn, men i regel låg de spridda i skogsmarkerna. Många är bebodda än idag. Vanligast är dock att man känner igen dem genom några förvildade kulturväxter, röjningsrösen och husgrunder, ibland med spisröse. Hembygdsföreningar har ibland markerat torpplatser.