Kulturspår längs Norrlandskusten

Västerbotten och Norrbotten finns endast enstaka högar och en del rösen från yngre järnåldern. Gravrösen från bronsåldern finns längs hela kusten. I kustskogarna kan man också se fångstgropar för älgfångst och på kustbergen anläggningar för fångst av fågel. Från historisk tid finns lämningar från den tidiga industrialiseringens mineralförädling och träindustri.

Fångstgropar

Illustration Martin Holmer.

I de inre kustskogarna, särskilt mellan älvdalarna och i lättgrävda marker, finns i passlägen fångstgropar för älg. Ibland grävdes gropar i långa rader för att stänga av terrängpartier där älg gärna passerar. Fångstgroparna kan ibland vara de äldsta fornlämningarna i området. Namn som minner om fångstgropar kan vara olika former av "Älggård".

Tidig järn- och virkeshantering

Illustration Martin Holmer.

På 1700-talet började man utvinna virke av grövre dimensioner och sågar anlades på många håll. Järnhanteringen utnyttjade vattenkraft och vedtillgång. I Norrlands kustskogar finns lämningar av järnbruk från denna tid. I Hälsinglands och Gästriklands kustskogar finns dessutom slaggvarp och andra lämningar från medeltida och tidigare järnframställning.

Fäbodar

Illustration Martin Holmer.

De klassiska fäbodområdena låg i inre barrskogszonen men fäbodar fanns även i kustskogarna. Äldre fäbodar kan urskiljas på namnformer som "Gammalbodar", "Gammalfäbodar" etc. Fäbodlämningar innefattar även åkerterasser, kallkällor, källare, kokgropar, äldre åkertegar, ristningar på träd eller stenar som kan finnas runtomkring. Till fäbodarna hör även stigar, så kallade fäbodstigar och vilställen. På och omkring fäboden kan sällsynta örter och växtsamhällen finnas bevarade.

Träindustrins lämningar

Illustration Martin Holmer.

Från 1800-talets mitt etablerades en omfattande sågverksindustri längs kusterna. Vi har spår av flottning i form av flottningsdammar, murade ledarmar, flottningsrännor m.m. I skogarna finns talrika kolbottnar som ibland kan vara ganska sentida, t.ex. från andra världskriget. I Vindel- och Umeälvarnas nedre lopp var det vanligt att utvinna trätjära i tjärdalar. Här finns talrika och ibland stora tjärdalar bevarade.

Järnålderns gravfält

Illustration Martin Holmer.

Järnåldersgravar är samlade i gravfält med högar och runda stensättningar. De ligger nära gården/byn och odlingsmarken men också mer avlägset eftersom en del järnåldersbosättningar övergavs. Det kan finnas spår efter husgrunder genom terrasser där husen var uppförda. Järnålderns höggravfält ligger i den kustnära skogszonen, inte mer än ett par mil från nutida kust. De är vanligast i den sydligaste Norrlandskusten.

Fiskehamnar

Illustration Martin Holmer.

Under stormaktstiden inleddes ett intensivt resursutnyttjande genom nya städer längs norrlandskusten och en tidig industrialisering. Fisket var delvis reglerat och Gävlefiskarna exploaterade delar av Norrlandskusten. En del äldre fiskelägen i den yttersta kustzonen ligger idag uppgrundade som minne från denna tid.

Stenåldersboplatser

Illustration Martin Holmer.

De finns vid den samtida, forna kusten, högt över nuvarande havsnivå, men också vid insjöar. Stenålderns boplatser är svåra att se men kan sökas i skyddade lägen såsom sand- eller grusmark. Spåren är skarpa skärvor av kvarts efter redskapstillverkning och skärvig, skörbränd sten från boplatsernas härdar. Fångstgropar och stenåldersboplatser är de tidigaste spåren av markutnyttjandet av Norrlands kustskogar.

Bronsåldersrösen

Illustration Martin Holmer.

Bronsålderns fornlämningar är rösen på krön och avsatser vid den tidens kust. Genom Norrlands kraftiga landhöjning ligger vissa rösen inne i skogarna långt från den nutida kusten. De kan vara 20 meter i diameter och har ibland en utpräglad längdutsträckning. Man kan se delar av kistor och kallmurar. Rösen finns från Gästriklands låga kusthöjder ända upp i Norrbotten.

Fågelfångst

Illustration Martin Holmer.

På Sydnorrlands kustberg finns talrika lämningar efter låga ledarmar av sten som styrde fåglarna mot fångstsnaror. Befolkningen hade ökat kraftigt i kustbygderna vilket ledde till att älgen nästan utrotades och kosten fick därför drygas ut med småvilt.