Kulturspår på sydsvenska höglandet

På det sydsvenska höglandet levde man under äldre stenåldern enbart av jakt och fångst. Från och med yngre stenåldern utnyttjades dessa jordar för odling. När bättre redskap som årder, och senare plog kom i bruk bosatte man sig kring områden som gav bättre avkastning. Detta innebär att de spår av äldre odling och bosättning som uppstod under brons- och äldre järnåldern på många håll inte har odlats bort utan fortfarande finns kvar - framför allt i skogsmark.

Skogsmarken utnyttjades under yngre järnålder och medeltid som utmark för lågteknisk järnframställning och - även lång tid därefter - för bete. Fr.o.m. 1600-talet ökade framför allt torpens antal. Den dåliga jordmånen gjorde det emellertid svårt att enbart livnära sig på jorden och vi fick därför en bygd med olika typer av småindustrier.

Rösen

Illustration Martin Holmer.

Rösen är bronsålderns monumentala gravform. De ligger spridda eller i mindre grupper på höglandets höjdsträckningar, både i skogsmark och nuvarande bygd. De från äldre bronsåldern är ofta stora. Från yngre bronsålder finns också låga stensättningar.

Hällkistor

Illustration Martin Holmer.

Hällkistor är den äldsta av höglandets synliga gravtyper och ligger i skogsmark. De är från yngsta stenåldern, ca 4000 år gamla. Hällkistan består av en stenkammare som ofta kan vara 3-7 meter lång och har tak av flata hällar. För det mesta saknas takhällarna. I hällkistorna begravdes en eller flera döda. Möjligen kan man tolka hällkistorna som en familje- eller släktgrav. Olika slags gravgåvor, som t.ex. keramikkärl, flintdolkar, pilspetsar och skifferhängen, följde ofta med den döde i graven.

Hackerörsområdet

Illustration Martin Holmer.

Hackerör är ett gammalt folkligt namn på de odlingsrösen som uppstått genom hackbruk. På sydsvenska höglandet finns stora områden med hackerör. De kan bestå av flera hundra, små, flacka stenrösen. Hackerören har daterats till bronsålder och äldre järnålder och är därmed fornlämningar med skydd i kulturminneslagen. Många gånger hittar man även gravar och boplatser bland röjningsrösena.

Domarringar

Illustration Martin Holmer.

Domarringar är gravar som härrör främst från äldre järnålder. De består oftast av ett ojämnt antal resta eller lagda stenar i en rund krets. De kan ligga ensamma men också på gravfält tillsammans med andra gravtyper, t.ex. stensättningar.
kalkugnsruiner

Småindustri

Illustration Martin Holmer.

För all typ av industri - hemindustri eller i större skala - krävs kraft. Den fick man oftast från rinnande vatten. Små kvarnar finns på många håll i skogarna, ibland relativt intakta, för det mesta förfallna. Sågruiner och spår av vattendammar finns ofta på samma platser.

Järnåldersgravfält

Illustration Martin Holmer.

Från äldre järnåldern finns gravfält som domineras av resta stenar, domarringar och stensättningar. Men det finns också gravfält som övervägande består av runda stensättningar. De förstnämnda ligger ofta i skogsmark, särskilt i västra Småland, de senare även i den öppna bygden. Från yngre järnåldern finns gravfält av högar, som ligger tätast i Finnveden och Njudung.

Lågteknisk järnframställning

Illustration Martin Holmer.

Vid den tidigare typen av järnframställning - under järnålder och äldre medeltid - utnyttjades sjömalm, myrmalm eller rödjord. Malmen förädlades i enkla blästerugnar som fylldes med malm och kol. Kol framställdes av ved i enkla kolningsgropar. Ugnarna kan vara svåra att upptäcka men vi kan många gånger lokalisera dem med hjälp av slagghögar och kolningsgropar som oftast ligger i närheten.

Fossil åker

Illustration Martin Holmer.

En fossil åker kan vara en jämn, stenröjd yta, kanske med något eller några röjningsrösen. Då årder användes fick åkrarna ofta ett skålformigt utseende. Med plogen fick åkern långsmala ryggar och i sluttningslägen uttalade terrasser. En övergiven åker ser olika ut beroende på framför allt redskap och läge. På sydsvenska höglandet är parcellindelade samt terrasserade åkrar vanligast, de är oftast från medeltiden. En särskilt vanlig åkerform på höglandet är de s.k. hackerörsområdena. Dessa kan vara flera tusen år gamla.

Tjärdalar

Illustration Martin Holmer.

Vid tjärtillverkning utnyttjades stubbar och torvved. Rännorna lades i sluttande lägen, där avrinningen från tjärdalen mot tunnorna gick lätt. Tjära har bränts åtminstone under de senaste 400 åren och var under en period en av Sveriges viktigaste exportvaror.

Torpgrunder

Illustration Martin Holmer.

Kring torpgrunder, grunder med skorstensrösen efter boningshus, och enkla uthusgrunder som idag ligger i skogsmark finns ofta resterna av stenmurar. Här förekommer också bärande träd och buskar. Ibland ser man även odlingsterrasser och diken efter små åkerlappar.

Stenmurar

Illustration Martin Holmer.

Behovet av hägnader, samt tillgången på och arbetet med att bli av med all sten från åkrarna, har givit upphov till de stenmurar som fortfarande genomkorsar denna del av landet. Bakom murarna ligger mycket slit och släp med att för hand plocka stene från åkern. Stenmurarna är påtagliga minnen från den tid då området var betydligt mer tättbefolkat än idag.