Död ved ger nytt liv i den brukade skogen

Mängden död ved ökar i produktionsskogen och den viktigaste orsaken är den hänsyn som tas vid avverkning. Redan under hyggesfasen gör den döda veden stor nytta. Många arter, framför allt insekter, vill ha sol. Ett dött träd på ett hygge kan därför hysa en insektsfauna som skiljer sig ganska mycket från den i ett motsvarande träd inne i skogen, framförallt när det gäller björk och asp.

Skogsbruket började ställa om till högre hänsynsnivåer i mitten av 1990-talet, och idag är det standard att lämna liggande träd (lågor), stående träd som får dö på rot och kapade högstubbar. Tillsammans ska hänsynen bidra till att den nya skogen får mer av den värdefulla döda veden.

När forskare från Skogforsk och SLU nu har gått igenom de vetenskapliga studier som har gjorts av denna form av hänsyn syns effekterna tydligt. En undersökning i Hälsingland jämförde till exempel hyggen skapade före och efter 1990-talets mitt. De "nya" hyggena hade i snitt 15 m³ död ved per hektar jämfört med 9 m³ på de "gamla" hyggena. Förändringen syns också tydligt i den officiella statistiken från Riksskogstaxeringens årliga inventeringar av svensk skogsmark: volymen hård död ved i ungskog har fördubblats på 20 år.

Samtidigt är det långt kvar till de nivåer på död ved som vi hittar i den obrukade naturskogen. Vill vi bevara vedlevande skogsarter måste man både skydda större skogsområden än i dag och jobba med hänsyn i produktionsskogen.

Vilka arter som gynnas beror på vilken död ved som lämnas. Aspspecialister gillar till exempel sol, medan granspecialister vill ha skuggad död ved. Forskarna rekommenderar skogsägare att ta reda på vilken skogstyp som är viktig i ett område, och att prioritera hänsynen efter det. Om man lämnar lite av allt på en plats, kan det bli för lite av allt.

I ett bestånd med mycket asp bör man prioritera att lämna både levande och döda aspar, och i ett eklandskap bör man satsa på ekar. Ibland vill man gynna någon särskild art och då är det viktigt att prioritera just det som den arten vill ha. Ett bra exempel från forskningen är den hotade större svartbaggen – den har försvunnit från södra Sverige och sydgränsen verkar flyttas norrut hela tiden. För att hejda tillbakagången behövsdet en kraftfull och prioriterad hänsyn i kanten på utbredningsområdet.

Men det finns också hot mot den döda veden. Studier i Finland har visat att markberedningen kan förstöra mycket av den döda liggande veden. I svenska studier har man också sett att lågor försvinner i samband med skörd av skogsbränsle.

Forskarna konstaterar att det är viktigt att maskinförarna får ordentliga instruktioner så att de inte kör sönder den döda ved som lämnats. Om den döda veden koncentreras på hygget, och gärna finns i anslutning till en hänsynsyta, blir det tydligare vad som måste sparas.

Ladda ned syntesen i sin helhet här.