Hänsynsytor räddar många arter
Ytorna måste dock vara stora om gammelskogens arter ska klara sig, men även små ytor fyller en viktig funktion. Det framgår av en vetenskaplig granskning gjord av SLU och Skogforsk.
Vid dagens slutavverkningar lämnas regelmässigt spridda hänsynsytor på hyggena. Dessa ska fungera som en fristad för den gamla skogens arter under hygges- och ungskogsfasen. De kan också gynna arter som trivs i de mer öppna miljöer som finns i kanterna. Efterhand som det nya beståndet växer upp och omsluter trädgruppen kan arterna spridas vidare ut i det nya beståndet. Så sa teorin när denna form av naturhänsyn började tillämpas för drygt 20 år sedan.
Nu har SLU och Skogforsk utvärderat den faktiska nyttan av denna naturvårdsåtgärd. En genomgång av det trettiotal vetenskapliga studier som har gjorts visar att hänsynsytorna verkligen är värdefulla för många arter.
Hänsynsytorna har visat sig öka överlevnaden för spindlar och rödlistade mossor och lavar. I en studie från Hälsingland fanns exempelvis fem gånger så mycket mossor kvar i hänsynsytorna jämfört med det öppna hygget. De känsligaste arterna, som är beroende av skogens skugga och luftfuktighet, får däremot problem om ytorna inte är rejält stora, kanske ett hektar eller mer.
I praktiken är hänsynsytorna oftast mindre, upp till ett halvt hektar. Det betyder att det omgivande hygget påverkar miljön långt in i hänsynsytan, och vindfällning av kantträden är vanligt. Men även små hänsynsytor fyller en viktig funktion genom att de förser skogen med död ved och solbelysta trädstammar. Därför bör vindfällda träd i hänsynsytor inte plockas bort. De är viktiga livsmiljöer för många arter, framförallt insekter.
Det trettiotal studier som har gjorts om hänsynsytor har gett värdefull kunskap om framför allt insekter, lavar och mossor, men det är fortfarande mycket vi inte vet om arternas spridning och överlevnad i trädgrupperna då det bara är ett fåtal studier som har följt utvecklingen under en längre tid.