Högstubbar viktiga för solälskande insekter
Högstubbarna gör ungskog rikare. De gör nytta under lång tid och det är alltså viktigt att de får stå kvar när skogen åldras.
När högstubbarna introducerades på 1990-talet visste man inte vilken effekt de skulle få. Tanken var att de skulle bidra med solbelyst, stående ved, som är viktig för många organismer, särskilt insekter, och som hade blivit en bristvara i skogen. Fram till idag har mer än 20 studier om högstubbar utförts i Norden och nu har forskare från SLU och Skogforsk utvärderat och sammanfattat resultaten.
Bilden av hur högstubbar används av olika arter börjar nu klarna, och flera lärdomar kan dras. I högstubbarna finns ofta andra arter än i vanliga, låga stubbar. Det kan också vara stor skillnad i vilka insektsarter som finns på stubbar av olika trädslag, till exempel på björk och gran. En annan intressant lärdom är att denna naturvårdsåtgärd kan göra nytta under lång tid. Olika arter följer på varandra i takt med att barken lossnar och högstubben multnar.
Ett exempel är den hotade skalbaggen större flatbagge, Peltis grossa. Den dök upp i högstubbar tio år efter att de skapades. Efter ytterligare några år fanns arten i mer än var tionde högstubbe.
Högstubbar är ett komplement, inte en ersättning till att spara annan död ved. Högstubbarnas andel av den döda veden i landskapet är liten, men för arter som är beroende av stående solbelyst död ved är de viktiga. Här finns exempel bland skalbaggar, bin och steklar. När högstubbarna börjar murkna blir de också hem för hackspettar och mesar.
Forskarnas råd är att satsa mer på lövträd. Hittills har högstubbar av gran varit absolut vanligast. Man rekommenderar också att prioritera ett trädslag per hygge, till exempel att skapa högstubbar av antingen gran eller björk. Men konstaterar också att certifieringsreglerna går på tvärs mot forskningen i den frågan, eftersom de kräver (minst) tre högstubbar av olika trädslag per hektar.