Allemansrätten – inte störa, inte förstöra

Sedvanerätt och grundlag

Allemansrätten baseras på en gammal sedvanerätt som ger alla rätt att vistas i naturen och att plocka bär och svamp, under förutsättning att man inte stör eller förstör. Den är inte en lag i sig men rätten är inskriven i grundlagen. I regeringsformen står det att ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Miljöbalken förtydligar med att den som utnyttjar allemansrätten ”skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.”

Allemansrätten omgärdas av lagar som ändå sätter gränser för vad som är tillåtet. Brottsbalken tar upp hemfridsbrott, stöld, skadegörelse och tagande av olovlig väg. Miljöbalken har regler för att skydda naturen och människors hälsa. Och det är inte heller tillåtet att störa eller hindra jordbruk och skogsbruk eller pågående jakt. Terrängkörningslagen förbjuder motordrivna fordon i naturen, utöver de som används för jord- och skogsbruk samt fiske.

Rättigheter och skyldigheter

Det finns ingen tydlig ”det här får du göra”-lista för allemansrätten. I grunden handlar det om att den som vistas i skogen ska visa hänsyn till naturen och andra människor. För de flesta är det självklart att inte trampa på växande gröda, störa betande djur, skräpa ner, bryta kvistar, plocka fram kaffekorgen på en privat tomt eller elda på klippor. Allemansrätten gäller på vatten också. Det är tillåtet att bada och paddla, och du får också förtöja tillfälligt vid bryggor som inte ligger vid tomt, men du får inte hindra ägaren från att använda bryggan.

Trots skyldigheterna bryts det ibland bland allemansrätten. Plocka renlav, gräva upp blommor med rötterna eller bryta kvistar till påskris är inte tillåtet utan markägarens tillstånd. Naturligtvis inte heller storskaliga ”avverkningar” av bränn- och kojvirke som kan ske på en rastplats eller den medvetna dumpning av skräp som tyvärr görs.

På Naturvårdsverkets hemsida finns utförlig information om vad som gäller för allemansrätten.

Vad gäller för ridning, cykling och orientering?

Ridning är tillåten enligt allemansrätten, men det kan finnas lokala bestämmelser som medger förbud. Foto Mats Hannerz.

Ridning, cykling och orientering i mindre skala faller alla under allemansrätten. Det gäller dock att vara extra försiktig eftersom hästens tyngd, mountainbikens däck eller många människor samtidigt ökar risken för skada eller störning. För ridning och cykling kan det finnas lokala föreskrifter som reglerar var de får utföras. Det kan vara förbud i reservat, på vandringsleder eller på vissa enskilda vägar.

Ridning är tillåten om inte mark och träd skadas. Se till att sopa undan spillning från stigar och vägar, och rid inte i motionsspår eller på vandringsleder. Sker ridningen regelbundet på samma mark bör markägaren tillfrågas. Organiserad ridning kräver alltid markägarens tillstånd. Privata skyltar mot hästar är inte tillåtna utan kommunens tillstånd.

Cykling faller under allemansrätten, det går alltså inte att förbjuda cykling eller att skylta mot färdmedlet. Cyklisterna har dock en skyldighet att inte bidra till slitage och störning. Cykling ska inte ske på mjuka stigar eller känsliga marktyper. Även för cykling kan det finnas lokala föreskrifter.

Orientering utnyttjar också allemansrätten, även om det görs på ett organiserat sätt. Beroende på arrangemangets storlek behövs markägarens tillstånd. Markägaren måste kunna godkänna fasta delar som start, målområde och parkering. Orienteringsförbundet är mån om att orienteringen ska fortsätta att accepteras av dem som äger marken och har därför mycket information om vilken hänsyn man måste visa som arrangör. Naturvårdsverket har också allmänna råd om orientering (och även geocaching).

Organiserad verksamhet

Det finns en diskussion om hur långt allemansrätten sträcker sig för organiserade eller kommersiella verksamheter. Ridturer, naturturism, kanot och storskalig bärplockning är exempel där kommersiella företag utnyttjar privat mark med hänvisning till allemansrätten, ofta utan att ersätta markägaren.

LRF, som organiserar bland annat privata skogsägare, menar att allemansrätten ibland krockar med äganderätten och att den växande organiserade turismen och bärplockningen kan komma i konflikt med pågående näringsverksamhet. LRF vill i högre grad att arrangörerna har en dialog med markägare. Exempel på kommersiell verksamhet är:

• Turistföretag som återkommande besöker samma marker
• Storskalig kommersiell bärplockning
• Ridskolor där det saknas egen mark för hästarna att rida på.

Läs om allemansrätten och kommersiell verksamhet (LRF). Här finns också avtal att ladda ner, vilka kan tecknas mellan arrangörer och markägare.

Samråd kan också behövas enligt miljöbalken. Det gäller bland annat ”kringaktiviteter” som kan påverka naturmiljön. Ett tältläger är exempel på en kringaktivitet. Samråd med kommun eller länsstyrelse gäller vid stora eller återkommande arrangemang, och vid anläggningar för friluftsliv och naturturism. Arrangören bör också samråda med berörd markägare.

Bärplockning

Konflikter kring bär har gamla anor. Lingon var under 1800- och tidigt 1900-tal en viktig inkomstkälla och det finns många vittnesmål om konflikter när ”stadsbor” kom ut och plockade landsortens bär. Idag uppstår sällan konflikter vid plockning för eget bruk, de flesta bär blir ju kvar i skogen. Däremot kommer problemen med mer storskalig plockning.

Vid den organiserade plockningen lejs bärplockare in som samlar bären och säljer till grossist för en huvudmans räkning. Bärplockarna kan vara många och effektiva, och därmed mer eller mindre rensa ett område på bär. Enligt LRF bör detta inte rymmas inom allemansrätten, men fortfarande finns inga regler som motsäger det.

Läs om LRFs syn på bärplockning.

Den oorganiserade plockningen medför andra problem. Här handlar det om EU-medborgare som utan egentlig huvudman plockar bär. Det är inte ovanligt att de bor i långvariga läger i skogen, med nedskräpning och brandrisk som följd. Här är det boendet som är det stora problemet, inte plockandet i sig.

Bärplockarläger kan orsaka stora problem för markägaren. Foto Frida Andersson, UNT.

Stör inte pågående näringsverksamhet

Skogsbruk, jordbruk, jakt och fiske får inte störas av allmänheten. Allemansrätten ger inte rätt att stressa boskap, gå inom riskområdet för arbetande maskiner eller trampa sönder gröda. Allmänheten ska också visa hänsyn till pågående jakt (och hänsynen är förstås ömsesidig). Jakten är en nyttjanderätt som anses ha företräde framför allemansrätten. En skogsbesökare kan inte hindras från att gå in i ett område med pågående jakt men den ska vara medveten om att jakt pågår. Men jakten får inte störas, det finns inte stöd i allemansrätten för att avsiktligt försvåra jakten.