Certifiering och sociala värden

Frivillig överenskommelse

Certifieringen är inte någon lag, det är en frivillig överenskommelse där den anslutna skogsfastigheten åtar sig att följa den skogsbruksstandard som certifieringssystemen har satt upp. Kraven i standarderna går i regel längre än lagens krav, som snarare anger en miniminivå på hänsynen. Många som handlar med virke och trävaror kräver att råvaran kommer från certifierad skog, som en garanti för att skogsbruket skötts varsamt och hållbart.

Både FSC och PEFC utgår från att skogsbruket ska vara långsiktigt hållbart med hänsyn till ekonomi, miljö och kultur samt sociala värden. Bland de sociala värdena nämns bland annat rekreationsvärden och hänsyn till allmänheten, bland annat genom att fullt ut respektera allemansrätten.

Dialog och samråd

Ett sätt att behålla en god relation med lokala intressen som berörs av skogsbruket är genom dialog och samråd. I FSC-standarden anges att markägaren måste vara öppen för synpunkter från närboende och lokala intressenter. Är en markägare medveten om vilka värden som finns på fastigheten (jakt, fiske, bär, attraktiva stigar med mera) ökar förståelsen för att allmänheten kan komma med synpunkter.

Samråd ska enligt båda standarderna ske med individer och grupper som är direkt påverkade av skogsbruksåtgärderna. Syftet med samrådet är att fånga upp åsikter från lokalt berörda, och skogsägaren ska ta hänsyn till dessa.

FSC-standarden pekar också ut att skogsbruket ska stärka och diversifiera den lokala ekonomin. Här nämns bland annat bär och svamp, jakt och turism som kan ha lokal och regional betydelse. Skogsbruk i områden med stora rekreationsvärden ska också ägnas särskild omsorg. Dessa kan vara friluftsområden, leder eller liknande som myndigheterna har lagt fast eller som är markerade i terrängen eller på kartor. De kan också vara den tätortsnära skogen.

Enligt PEFC-standarden ska områden som har stor betydelse för rekreation och friluftsliv identifieras och dokumenteras. I dessa områden måste markägaren informera och initiera dialog innan skogsvårdsåtgärder (”när situationen så kräver”). Det kan göras genom skyltar eller informationsblad som sätts upp eller delas ut senast 14 dagar före åtgärd. Vid åtgärder intill skolor, andra publika anläggningar eller bostadsområden ska information skickas ut och dialog erbjudas, till exempel ett informationsmöte.

Standarden säger också att ris och skador inte ska finnas på stigar, och att skador på dessa ska repareras.

Avsättning kan göras för friluftslivet

Enligt både FSC- och PEFC-standarderna ska minst 5 % av den produktiva skogsmarken avsättas för miljöändamål (klass NS eller NO i skogsbruksplanen).

FSC nämner inte specifikt rekreation som mål, men tillåter i standarden att åtgärder för att gynna friluftslivet får göras i avsättningarna under förutsättning att den biologiska mångfalden inte skadas.

I PEFC lämnas en öppning till att göra avsättningar mer specifikt för rekreationsändamål. Avsättningarna ska prioriteras enligt:

1. Nyckelbiotoper eller område med motsvarande naturvärden
2. Objekt med naturvärden eller motsvarande
3. Bestånd med utvecklingsbara naturvärden och/eller områden med stor betydelse för rekreation och friluftsliv eller kulturmiljö.

Det betyder att om det saknas nyckelbiotoper eller objekt med höga naturvärden kan ett område av särskild betydelse för friluftslivet avsättas i stället.

Områden som i skogsbruksplanen identifierats som värdefulla för rekreation och friluftsliv ska ha identifierats utifrån:

• hög nyttjandegrad,
• höga upplevelsekvaliteter och
• bra tillgänglighet och nåbarhet.