Skogsskötsel med hänsyn till friluftslivet

Ju närmare skogen ligger tätorter och annan bebyggelse, desto större betydelse har den för vardagsbesökaren. Men i stort sett all ”vanlig” brukad skog får någon gång besök av människor som utnyttjar allemansrätten och söker sig längre ut på helger eller semestrar.

Den mesta skogen i vårt land är både tillgänglig och uppskattad. Vad som är ”favoritskogen” varierar mellan personer, livssituationer och även årstider. Men det finns en del saker som många tycker ganska lika om. Dit hör att man inte vill mötas av körskador, nerrisade stigar och alltför stora hyggen eller ensartade skogar. Människor brukar också kunna bli överens om vad som är en ”finskog” och en ”fulskog”, där fulskogen kan vara den nygallrade som är täckt med avverkningsrester eller den täta ungskogen. ”Finskogen” är i stället uppvuxen, utan grenar och toppar på marken och med ett moss- och bärväxttäcke på marken. Men smaken varierar förstås.

Anpassning till rekreation och friluftsliv behöver inte vara svårt, mycket av vardagshänsynen som tas för naturvården ger också värden för friluftslivet. Men för friluftslivet bör man också tänka på tillgänglighet, hur skogen uppfattas både från stigen och vägen, och på variation. Sedan är det förstås upp till var och en om hur mycket man vill friluftsanpassa sin skog. Men en attraktiv skog har ju ett värde inte bara för svampplockaren och söndagsvandraren, utan också för markägaren. Och en skog som ger positiva upplevelser påverkar också allmänhetens syn på skogsbruk.