Omloppstiden har betydelse

Skogen uppfattas som mest attraktiv när den nått mogen ålder, avverkningsrester från gallringen har brutits ner och mossor och ris har börjat växa till. Denna ålder kan variera inom landet och med markens bördighet, men ofta behöver skogen nå över 60 år innan den närmar sig sitt ”fulla värde” för friluftslivet.

På sidorna Skogens ålder har betydelse och Andelen mogen skog i landskapet beskrivs mer hur upplevelserna påverkas av skogarnas ålder och att det har stor betydelse om ett skogslandskap får en stor andel ung- och medelålders skog. Utvecklingen går mot mindre andel skog i ”svampplockarålder”, cirka 60–120 år. Däremot ökar åldern på äldre skog på grund av avsättningar till naturvården, men framför allt är det den unga skogen som får allt större utrymme.

Längre omloppstider

Den skogsägare som vill gynna friluftslivet och till exempel satsa på naturturism bör överväga att förlänga omloppstiderna. Om skogen avverkas vid hundra i stället för sjuttio års ålder får det stor betydelse för andelen strövvänlig skog på hela fastigheten.

Att hålla skogen längre innebär dock också risker, särskilt i granskog. Rotröta, vindfällning och granbarkborre kan spoliera en stor del av kapitalet i slutavverkningsskogen. Men tallskogen kan ofta stå mycket längre än vad lagen tillåter som lägsta slutavverkningsålder och vad handböckerna föreslår.

Ett alternativ till att förlänga omloppstiderna är olika former av ”hyggesfria” metoder, där skogskaraktären behålls trots att de brukas. Läs mer.