Återvätning av torvmark

Vad är återvätning?

Under 1800- och 1900-talet dikades många torvmarker för att sänka grundvattenytan. Dikningen gjorde ofta att skogen växte bättre och att det gick bättre att köra på marken. Men en sänkt grundvattennivå leder också till att torvlagret i marken blir torrare och att mellanrummen i torven fylls med luft, vilket gör att torven får kontakt med syre och börjar brytas ner. Vid nedbrytningen bildas växthusgaser, koldioxid och för bördiga marker kan även lustgas bildas. 

Återvätning handlar om att vända denna process genom att blockera diken och återställa vattennivåerna, vilket i sin tur har en positiv påverkan på både miljö och klimat.  

Hur bildas torvmarker?

Torvmarker har bildats under tusentals år i områden där vatten ansamlats, exempelvis i sänkor eller områden med dålig dränering. På dessa platser bryts dött växtmaterial, som mossa och gräs, ner långsamt på grund av syrebristen i det blöta underlaget. Över tid har lager på lager av växtmaterial byggts upp och skapat torv – en organisk jord som lagrar stora mängder kol och är en viktig del av ekosystemet.

Varför är återvätning viktigt?

Återvätning är viktigt ur flera aspekter:

• Klimatnytta: Torrlagda våtmarker avger stora mängder koldioxid och i vissa fall även den mycket kraftfulla växthusgasen lustgas. 
• Biologisk mångfald: När vattennivåerna stiger återkommer arter som är beroende av våtmarker, som groddjur, insekter, fåglar och fladdermöss.
• Vattenhushållning: Återställda våtmarker fungerar som naturliga reservoarer som lagrar vatten och släpper ut det långsamt över tid, vilket kan minska risken för både översvämningar och torka. De bidrar även till att fylla på grundvattenförrådet i närliggande områden.

Välj rätt mark för återvätning

För att återvätning ska ge största möjliga effekt är det viktigt att välja rätt  marker att återställa. Fokus bör ligga på näringsrika och bördiga marker, där utsläppen av växthusgaser är som störst. Förenklat går det att tänka att de marker som ger mest klimatnytta att återväta är de flesta dränerade torvmarkerna i södra Sverige, förutom de magra markerna, samt de mest näringsrika och bördiga markerna i norra Sverige . 

Återvätning av klimatskäl bör undvikas om platsen sedan innan har en grundvattennivå som ligger över -30 cm i årsmedelvärde, eftersom utsläppen av koldioxid och lustgas är måttliga. Mer vatten i marken riskerar då att endast öka metanutsläppen (Källa: Handbok: Torvmarker, Klimat och Återvätning).

Lämplig grundvattennivå efter återvätning

För bästa klimatnytta bör grundvattenytan hållas strax under markytan även efter återvätning. I skogslandskap kallas detta för återvätning till myr, och i jordbrukslandskap för mad (våtmarksäng). Myr och mad antas över året ha en medelvattennivå inom spannet -30 till -5 cm. Vattennivån bör dock inte hamna under -20 cm.

En återvätning som resulterar i överdämning, det vill säga en grundvattennivå på över -5 cm i årsmedelvärde, ger en minskad kli­matnytta och ska helt undvikas på platser med låga utsläpp sedan tidigare. 

För att optimera klimatnyttan rekommenderas en medelnivå på grundvattnet runt -10 cm, med något blötare mark vintertid och torrare sommartid.

Källa: Handbok: Torvmarker, Klimat och Återvätning

Risker och utmaningar

• Undvik att återväta områden där det finns risk att intilliggande mark påverkas negativt eller där åtgärden kan vara tekniskt svår att genomföra.
• Underhåll är en viktig faktor – fördämningar måste inspekteras och ibland repareras för att systemet ska fungera över tid.
• Ökade metanutsläpp. Vid återvätning minskar syretillgången i marken, vilket skapar förhållanden som gynnar mikroorganismer som producerar metan, en kraftfull växthusgas. För att begränsa dessa utsläpp är det viktigt att sträva efter en vattennivå runt -10 cm, där marken är fuktig, men inte konstant översvämmad. Detta gör det också ännu viktigare att välja rätt områden för återvätning, så att den positiva klimateffekten blir så stor som möjligt.
• Etablering av viss typ av vegetation. Om växter som vass, kaveldun eller vissa starrarter breder ut sig efter återvätning kan metanutsläppen öka. Dessa växter fungerar som sugrör och transporterar metan från djupare marklager direkt ut till atmosfären, utan att det passerar ett syrerikare skikt där metanen kan oxideras.

Ekonomiska aspekter

Återvätning kan förändra markens värde och användning. Har du en dikad våtmark som är lämplig att återväta kan du teckna ett återvätningsavtal med Skogsstyrelsen, vilket innebär att du får ersättning för minskat markvärde. Skogsstyrelsen ombesörjer också dikespluggningen med hjälp av en kunnig entreprenör och står för kostnaden. 

Skogsstyrelsens nuvarande bedömning är att återvätning av all torvmark utom den allra magraste är motiverad i Götaland samt i de klimatmässigt varmare delarna av Svealand och Norrland. I övriga landet är det främst återvätning av före detta jordbruksmark som kan bli aktuell för återvätningsavtal. 

Hur går återvätning till?

Återvätningsprocessen börjar med framtagande av en plan för hur dikena ska blockeras och vattennivåerna höjas. Enkla metoder kan vara att använda naturliga material som jord och sten, medan större projekt kan kräva fördämningar eller grävningsarbete. Ofta krävs också att marken får tid att återhämta sig så att växtligheten kan återvända.

Så här gör du:

1. Identifiera områden där våtmarker har torrlagts.
2. Ta kontakt med en rådgivare eller Skogsstyrelsen för hjälp med planering och tillstånd.
3. Sök ekonomiskt stöd för projektet.
4. Genomför återvätningen, gärna i samarbete med en expert.