Vatten i Sverige

SMHI (Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut) ansvarar för databasen SVAR (Svenskt VattenARkiv). Där finns data om alla sjöar och vattendrag som syns på lantmäteriets översiktskartor.

De flesta av de drygt 100.000 sjöarna är små. Ungefär 80.000 är mindre än 10 hektar stora. Norrbottens län är det mest sjörika i landet - här hittar man hela 30 % av alla Sveriges sjöar!

10 % av landytan ligger inom 50 meter från ett smalt vattendrag

Vattendragen i SVAR har en sammanlagd sträcka på 192.000 km. Räknar man in även de mindre vattendragen blir det betydligt mer. SCB (Statistiska Centralbyrån) skattar att det finns ungefär 412.000 km längd på vattendrag mellan 1 och 6 meters bredd. Hela 10 % av landarealen ligger inom 50 meters avstånd från sådana vattendrag.

Hur stor andel av detta ofantliga nätverk som avvattnar skog vet vi inte. Eftersom produktiv skogsmark utgör cirka 55 % av landarealen kan vi dock anta att skogen dräneras av minst 250.000-300.000 km vattendrag, och att mer än hälften av alla sjöar återfinns i skogslandskapet.

Bäck, å eller dike?

Det finns inga vedertagna definitioner på de olika typerna av vattendrag. 

Enligt Skogsencyklopedin är en bäck ett "smalt vattendrag med rinnande vatten, ofta med ganska snabbt flöde".

Den vanligaste indelningen mellan de större vattedragen är att det rinner mest vatten i älvarna, mindre i åarna och minst i bäckarna. Men det finns lokala skillnader. En norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å.

I skogsbruket är det lämpligt att skilja mellan opåverkade, naturliga vattendrag och diken som har skapats av människan. Ett mellanting är de naturliga vattendrag som har rätats ut för till exempel flottning. Grävda diken kan dock utvecklas mot mer naturliga vattendrag, särskilt om de har grävts så att de har tagit över vattenföringen från andra, naturliga bäckar. De kan därför ha betydelse för vattenlevande djur och växter.

En naturlig bäck i skogslandskapet med rinnande vatten året runt. Foto Mats Hannerz.

Ett grävt och nyrensat dike. Foto Mats Hannerz.

Markvatten, grundvatten och ytvatten

Olika typer av vatten. Illustration Rose-Marie Rytter.

Markvatten är vatten i markens omättade zon ovanför grundvattenytan, där markens porer innehåller både vatten och luft. Markvattnet hålls kvar i jorden genom så kallad kapillärkraft. Det är från markvattnet som träd och växter hämtar huvuddelen av sitt vatten. Hur mycket vatten som kan hållas kvar i markvattenzonen beror på markens textur och innehåll av organiskt material. Lite förenklat kan man säga att ju mindre partiklar, desto mer vatten kan hållas kvar.

De vanligaste svenska moränjordarna har ofta en god vattentillgång eftersom det ofta finns finare partiklar blandat med det grövre materialet. I en grovkornig morän eller sandjord är den vattenhållande förmågan lägre.

Grundvatten är vatten i markens mättade zon där markens porer är helt fyllda med vatten. Grundvattenytan kan ligga nära markytan på fuktiga marker, men på moränmarker ligger den ofta på någon-några meters djup, ibland högre. Grundvattennivån varierar mellan åren och över säsongen. En kalavverkning höjer normalt grundvattenytan och kan leda till försumpning. Skyddsdikning är därför en åtgärd för att tillfälligt sänka grundvattennivån direkt efter en avverkning.

Ytvatten är vatten på markytan. I Skogskunskap avser "ytvatten" vattendrag och sjöar.

Man skiljer också mellan inströmningsområde, där grundvattenmagasinet fylls på, och utströmningsområde, där det tappas av. I inströmningsområdet strömmar vattnet huvudsakligen neråt i marken.

Avrinningsområde, in- och utströmningsområde och vattendelare

Avrinningsområdet är det område som avvattnas ovanför ett tvärsnitt i ett vattendrag. Vattenkvaliteten och vattenflödet i tvärsnittet beror dels på hur marken brukas uppströms i avrinningsområdet, dels på väderförhållandena, geologin och biologin där.

I avrinningsområdets inströmningsområden fylls grundvattenmagasinet på och i utströmningsområdena tappas grundvattenmagasinet av. Vattendelaren är avrinningsområdets yttre gräns. Med avrinning menas avrinning av vatten.

Kartan visar tre avrinningsområden som har sina utlopp i A, B och C. Ju längre ner i flodsystemet man rör sig (från C mot A), desto större blir avrinningsområdet. Vattendelarna har bestämts utifrån topografin och skär höjdkurvorna i 90 graders vinkel (se den bakre 3-dimensionella kartan). Den tredimensionella kartan har skapats av Jakob Nisell, SLU.