Effekter av skogsbruk

Ökad erosion till följd av en körskada ökar t.ex. grumligheten i vattnet under en relativt kort period, men där slammet faller ned till botten kan de biologiska effekterna bli långvariga och ibland mer eller mindre permanenta.

Olika skogsbruksåtgärders effekter på vatten beror på:

Vilken skogsbruksåtgärd som utförs

Skogsbruk kan ge kemiska, fysiska och biologiska effekter på vatten. Effekten beror på vilken skogsbruksåtgärd som utförs. Vattenkemin påverkas t.ex. vid slutavverkning, gödsling och markavvattning. Avrinning och vattentemperatur kan påverkas av slutavverkning. Oförsiktig körning nära vattendrag och sjöar samt markavvattning ökar utförseln av slam till ytvattnen. Det ger biologiska effekter.

Hur länge effekterna håller i sig varierar också mellan olika åtgärder. Skogsgödsling påverkar t.ex. vattenkemin i ett till två år, medan dikning kan påverka avrinningsmönstret och därmed de vattenlevande organismerna under årtionden.

Hur åtgärden utförs

Hur man utför skogsbruksåtgärderna i det enskilda fallet har stor betydelse för miljöeffekterna. Det gäller bl.a. skogsgödsling och askåterföring där det är viktigt att undvika att sprida gödsel eller aska direkt i ytvattnen. Det gäller även körning och markberedning nära ytvatten samt markavvattning i form av skyddsdikning, dikesrensning och nydikning. Dessa åtgärder kan öka transporten av slam till närliggande ytvatten, men med god planering och tekniska hjälpmedel går det att minska påverkan.

Hur stor andel av avrinningsområdet och vattendragets längd som påverkas

Utlakningen av näring och andra ämnen påverkas av hur stor andel av avrinningsområdet som berörs av en skogsbruksåtgärd. Det gäller framför allt slutavverkning och skogsgödsling. Ju större avverkad eller gödslad andel, desto högre utlakning. Ett liknande resonemang kan föras för avverkning nära vattendrag. Effekten på de vattenlevande organismerna blir troligen större ju längre sträcka som avverkas.

Avrinningsområdets storlek

I stora avrinningsområden påverkas oftast en mindre andel av området av skogsbruk än i små avrinningsområden. Skogsbruksåtgärderna ger därför störst effekt lokalt, det vill säga i närliggande vattendrag och sjöar. De kemiska effekterna späds ut nedströms.

Större risker i utströmningsområden

För vattendrag och sjöar är det mest riskabelt att utföra åtgärder i utströmningsområden där grundvattnet rinner ut från marken.

• Ett hjulspår i utströmningsområdet kan innebära att slam transporteras ut med grundvattnet till vattendraget. Erosion i hjulspåret vid höga vattenflöden kan också öka slamtransporten.
• Gödselmedel, aska och växtskyddsmedel som hamnar i utströmningsområden nära ytvatten riskerar att lakas ut direkt.

Grundvattnets kvalitet påverkas främst av skogsbruksåtgärder i inströmningsområdena där grundvattenmagasinet fylls på.

Artsammansättningen i vattnet

Vattnets kemi och bottenmaterial samt vilka arter som finns där och deras möjligheter till flykt och återkolonisation har betydelse för hur skogsbruk påverkar de vattenlevande organismerna. Påverkan på organismerna beror på hur väl vattnen klarar av att stå emot de störningar som skogsbruk kan ge. Därför kan samma störning ge olika effekt i olika vatten.

Risken varierar under året

Effekten på vattenkvaliteten påverkas av när på året man utför en skogsbruksåtgärd. Det beror bl.a. på att avrinningen och markens bärighet varierar över året. Om man tillför gödsel eller vedaska när avrinningen är hög och vegetationens näringsupptag är lågt blir utlakningen högre. När marken är fuktig och mjuk är risken för att det ska bildas hjulspår större än då marken är frusen eller torr.

De biologiska effekterna påverkas både av när åtgärden utförs och hur länge effekten håller i sig. Många organismer är särskilt känsliga i sina tidiga utvecklingsstadier. För unga laxar kan det räcka med att aluminiumhalten är förhöjd i några timmar för att de ska dö.

Större erosionsrisk i brant terräng och på sedimentmarker

Risken för erosion och andra markskador nära ytvatten är högst på jordar som innehåller mycket mo, mjäla och sand. I brant terräng är risken för erosion och slamtransport större än i flack terräng.

Skillnad mellan norra och södra Sverige

Skogsbruksåtgärdernas effekter på vatten kan variera i olika delar av landet, eftersom klimatet och markens bördighet har betydelse för effekterna. Slutavverkning tycks påverka kväveutlakningen under en längre tid i norra Sverige än i södra, men kväveutlakningen är troligen lägre per hektar och år i norra Sverige. Vi vet inte om den totala mängden utlakat kväve skiljer sig mellan norra och södra Sverige.