Ordlista

Transport av näringsvätska från rötterna upp genom stammar och vidare ut i kvistar, knoppar och blad. Savningen sker under några veckor på våren. Träden är extra känsliga för skador under savningsperioden.

Utglesning av skogen där inte trädens storlek eller kvalitet har betydelse. Istället gallras skogen enligt bestämda mönster som till exempel korridorer med bestämda avstånd. Att enbart utföra schematiska gallringar är mycket ovanligt i Sverige.

Relativt skuggtåliga trädslag som klarar att växa upp i en mer skuggig miljö. Exempel på sekundärträd är gran, bok, alm och lind.

Den del av gallringsuttaget som görs mellan maskinens stickvägar, det vill säga den del av uttaget som inte är tvingande på grund av vägupptagning.

Föryngring som skett enligt naturens gång, det vill säga via frön från den gamla skogens träd. För en del trädslag kan naturlig föryngring också ske via rot- eller stubbskott. Kallas även naturlig föryngring.

Skogen utglesas på naturlig väg genom att träden dör för att de står för nära och utkonkurreras av andra, vanligen större träd.

Det arbete som skogsägaren, dennes familj eller eventuell anställd personal utför på den egna skogsfastigheten.

Lagring av virke i en sjö. Sjölagring hindrar att virket torkar ut och angrips av insekter, men kan ge negativ miljöpåverkan. Metoden var det vanligaste sättet att lagra virke på under flottningsepoken, men är i dag ovanligt.

Träd som inte har så stor betydelse för produktionen i ett skogsområde, men som kan hindra/skada de värdefullaste träden och därför tas bort när skogen gallras (utglesas).

Höjdspridning på träden i ett bestånd.

Att såga med övre delen av sågsvärdet, där kedjan rör sig ut från sågen och navet kallas att såga med skjutande kedja.

Det svenska skogsbrukets forskningsinstitut. Institutet arbetar med tillämpad forskning inom bland annat skogsträdsförädling, skogsskötsel och miljö, driftsteknik, råvaruutnyttjande och logistik.

Verktyg som används i planeringen av skogsskötseln på en skogsfastighet. Skogsbruksplanen beskriver skogen, hur skogen växer och innehåller en plan för åtgärder.

Enhet som beskriver ett träds eller skogsområdes virkesvolym. Måttet innefattar hela stammens volym ovan stubbhöjd inklusive bark och topp, men inte grenar och rötter.

Statlig myndighet för frågor som rör skog. Uppgiften är att verka för att skogen sköts så att de skogspolitiska mål som beslutats av riksdagen kan nås.

Tjock, uppsprucken bark på äldre stammar av vissa trädslag, till exempel ek, tall och vårtbjörk.

Maskin som används för att transportera ut virket från skogen till skogsbilvägen.

Att böja ut ett sågsvärds sågtänder växelvis åt det ena och det andra hållet för att sågspåret ska bli något bredare än svärdet och därmed förhindra att sågen nyper fast i virket samt underlätta utkastningen av spån.

Grävning av grunda diken efter en avverkning för att leda bort överflödigt vatten under föryngringsfasen. Åtgärden måste anmälas till Skogsstyrelsen.

Område där träd och buskar lämnas som skydd för intilliggande vatten, våtmark eller område med höga natur- eller kulturvärden. Skyddszoner kan också betyda att åtgärder som gödsling, markberedning eller plantering inte utförs i dessa.

Beståndstyp som syftar till att ge en hög värdeproduktion på kvarstående stammar från det gamla beståndet eller skydda och främja föryngring. Skärmen minskar framför allt frostrisken, men den bidrar också till att hålla nere konkurrerande vegetation, att minska snytbaggetrycket och att sänka grundvattnet jämfört med ett hygge.

Maskin som avverkar träden och kapar upp stammarna i rätt storlekar, vanligen med ett enda aggregat s.k. engreppsskördare.

Skada i ved som uppkommer när skogsmaskinens aggregat slirar när stammen ska matas fram till nästa kapställe. Slirskador är vanligare under savningsperioden.

Den beläggningsyta som ligger överst i en väg och som trafiken sliter på när vägen trafikeras.

Sveriges lantbruksuniversitet. Universitet utvecklar kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa. På SLU utbildas bland annat jägmästare, skogsmästare, agronomer, hortonomer och veterinärer.

Även Föryngringsavverkning. Avverkning där man skördar hela eller övervägande delen av ett skogsområde. Efter slutavverkningen inleds föryngringen av en ny skogsgeneration.

Den sista gången ungskogen utglesas genom röjning. Den kvarstående skogen lämnas sedan orörd fram tills att den ska gallras.

Tätt växande unga lövträd som ofta är ett problem vid skogsföryngring, då de kan konkurrera ut det planerade trädslaget.

Krokighet i olika riktningar på en och samma stock.

En 8-14 mm lång svartbrun skalbagge med gula fläckar på översidan. Ses som en skadeinsekt inom skogsbruket eftersom den gnager av barken på barrträdsplantor så att dessa dör.

Benämning för när toppen på träd knäcks på grund av att det ligger tung snö i trädkronorna.

Skador på skog orsakade av snö.

Anordning som sätts upp för att förhindra snödrev vid till exempel vägar.

Indelning av stockarna i olika ”produkter” beroende på kvalitet, längd och diameter. Huvudsortimenten är massaved, sågtimmer och biobränslen.

Brott på stammen som går längs med trädet. Uppkommer ibland om trädet fällts eller kapats på fel sätt.

Den levande, yttre delen av en stam där saven och vattnet transporteras. Kallas även ytved. Splintveden karaktäriseras av att den ofta är ljusare, fuktigare och mer mottaglig för röta och svamp än den inre kärnveden. Från början är all ved splintved. Allt eftersom trädet åldras omvandlas sedan fler och fler av de innersta lagren till kärnved.

Sporer är svampars, algers och vissa andra växters förökningskroppar.

Likartad "korridor" genom naturen som binder samman olika områden och fungerar som spridningsväg för växter och djur. Exempel på spridningskorridorer är trädbevuxna kantzoner längs stränder och vattendrag.

Om toppskottet på ett träd skadas kan en eller flera nya toppskott utvecklas parallellt. Vanligtvis konkurrerar en av stammarna ut de andra, som istället bildar så kallade sprötkvistar. Dessa skiljer sig från övriga grenar genom att de är starkt uppåtriktade.

Antalet stammar i ett skogsområde, vanligen angivet som antal per hektar.

Uttryck för hur stammen smalnar av från rot till topp.

Benämning på hur träden är fördelade över ett skogsområde. De flesta eftersträvar en jämn stamfördelning i sin skog.

Avlägsnande av grenar/kvistar på träden för att skapa kvistfri ved och därmed en högre kvalitet på stocken. Stamkvistning görs på den nedre delen av stammen och utförs när träden är unga. Veden som bildas utanför den kvistrensade zonen blir då fri från grenar.

Avskuren stam-, gren- eller rotdel av en växt, avsedd att stickas ner i jorden eller sättas i vatten för att slå rot och bilda en ny planta. Sticklingar från en och samma moderplanta/moderträd är genetiskt identiska och bildar en klon.

De vägar som tas upp i skogen för att skogsmaskinerna ska kunna avverka och köra ut virket ur skogen. Stickvägarna är normalt 3-5 meter breda och kan ofta återanvändas vid kommande gallringsingrepp.

Andel av beståndet som utgörs av stickvägar (skogsmaskinernas körvägar). Anges ofta i procent. Om stickvägen är 4 meter bred och stickvägarna ligger på 20 meters avstånd är stickvägsarealen 20 %.

Medelavstånd mellan stickvägar i bestånd. Om en gallring utförs med stickvägsgående skördare är stickvägsavståndet ofta 20-22 meter. Med en mindre, beståndsgående, skördare, används ofta längre stickägsavstånd, 25-35 meter.

Den del av virket som avverkas i och med upptaget av stickvägar (skogsmaskinernas körvägar).

Mått på hur träd eller skog förväntas klara av vind utan att falla. Stormfastheten kan påverkas av att till exempel skogen gallras (utglesas).

Trädfällning orsakad av vind, där hela trädet med rotsystem faller eller större delen av trädet efter att stammen gått av.

Skada på grusvägar på grund av trafik och klimat, som exempelvis spårbildning, sprickor och tjälskador.

Virke som läggs mellan stockarna i en virkeshög för att underlätta ventilation mellan stockvarven. Strö används även när plankor och brädor staplas och paketeras men kallas då Ströläkt.

Behandling av stubbe för att motverka spridning av svampsjukdomen rotröta. Behandlingen görs ofta med preparat som innehåller svampar som konkurrerar ut rotrötesvampen.

Skott från färska stubbar av vissa lövträd, som till exempel glasbjörk och al.

Kulturlämning efter kolmilor. Stybbringen består av kolpartiklar och sandjord och användes för att täta kolmilan med för att förhindra antändning.

En växtplats för skog med enhetliga egenskaper hos klimatet, marken och de biotiska faktorerna (andra växter och djur).

Anpassning av skogliga åtgärder, som till exempel föryngring och avverkning, till de förutsättningar (klimat, markförhållanden m.m.) som gäller för olika växtplatser. Det kan till exempel handla om att välja trädslag inom och mellan bestånd beroende på markfuktigheten eller att anpassa markberedningen till olika delar av beståndet.

Parametrar som beskriver vilken typ av vegetation som finns i ett skogsområde, vad det är för typ av mark (fastmark eller torvmark) och hur mycket vatten som finns i marken. Används för att bestämma ståndortsindex (markens produktionsförmåga).

Mått på markens produktionsförmåga. Ståndortsindex avser den högsta höjd som träden i ett skogsområde kan uppnå vid en definierad referensålder. För tall och gran används 100 år. Ståndortsindex T24 innebär att dominerande tallar blir 24 meter höga på 100 år. G24 ger motsvarande värde för gran. För björk, klibbal, gråal och asp används referensåldern 50 år och beteckningen H50. Med hjälp av ståndortsindex kan markens bonitet beräknas.

Kartering av den virkesproducerande förmågan hos skogsmark utifrån egenskaper som vilken typ av vegetation som finns, vad det är för typ av mark och hur mycket vatten som finns i marken.

Inmätning av rotstående skog i syfte att användas vid rotpostförsäljning. De inmätta träden "stämplas" med färgmarkering eller (tidigare) yxa.

Det underlag som en växt eller ett djur lever på. Uttrycket används ofta i naturvårdsbiologin och kan syfta på till exempel död ved, stubbar eller stenar.

Kemisk pappersmassa som tillverkas genom den så kallade sulfatprocessen, som är den vanligaste metoden för att framställa pappersmassa till de flesta slag av pappersprodukter.

Ett fuktigt skogsområde där det förekommer minst en viss specifik andel sumpmossor, det vill säga vitmossor och/eller björnmossa.

Skog på blöt mark där träden i moget stadium har en medelhöjd på minst tre meter och trädens krontäckningsgrad är minst 30 procent.

Flockbeteende hos insekter. Insektsvärmar avger ofta ett tydligt hörbart surrande ljud. Svärmning är ofta en viktig del i insekternas spridning, men kan även uppkomma utan annan anledning än att antalet insekter är väldigt stort.

Nära samarbete mellan två olika arter, ofta där den ena parten inte kan leva utan den andra. Ett exempel på symbios är mykorrhiza, där trädet och svampen  delar på tjänster.

Stock som har sådan dimension, rakhet och kvalitet att den är lämpad att sågas upp till sågade trävaror.

Den del av timmerstocken som kan nyttjas till sågade trävaror. Om till exempel sågutbytet är 50 procent betyder det att hälften av stocken blir bräder och plank.