Skötsel av blandskog

Ståndortsanpassa för ökad variation

Blandskogen bidrar till ökad variation i landskapet. Variation kan skapas genom att trädslagen växlar mellan olika områden i landskapet, inom olika delar av ett bestånd eller, som i fallet med den strikta blandskogen, att trädslagen är blandade med varandra i beståndet.

Följer vi läroböckernas råd om ståndortsanpassning, det vill säga rätt trädslag på rätt plats, får vi ofta automatiskt en ökad variation. Det vill säga tall på torrare delar, gran på friskare marker, mera löv i en fuktig svacka, och naturligtvis lämnad hänsyn med olika trädslag. En strikt ståndortsanpassning där vi tar hänsyn till även de små variationerna i mark, topografi och fuktighet ger som resultat en blandning av trädslag inom ett bestånd. 

Läs mer om ståndortsanpassning.

Stamvis eller gruppvis blandning?

Eftersom olika trädslag har olika tillväxtmönster och konkurrerar på olika sätt kan det vara svårt att skapa en blandskog med stamvis blandning. Då är det lättare om de olika trädslagen står i grupper eller stråk. Det kallas ibland ett "frimärksskogsbruk".

Med en strikt stamvis blandning av till exempel gran och björk är det stor risk att björken snart blir utkonkurrerad, och att den måste avverkas innan den har gett full avkastning. Sköts trädslagen gruppvis kan de alla utvecklas till sitt fulla värde. Tänk på att även lövträd kan utvecklas till värdefulla timmerträd.

Skilj på pionjär- och sekundärträdslag

Man skiljer ofta på pionjär- och sekundärträdslag. Asp, björk och tall är typiska pionjärträdslag, anpassade för att etablera sig snabbt på kal mark efter en störning som brand, kalavverkning eller erosion. Pionjärträdslagen växer snabbt i ungdomen och klarar av och gynnas av värme och ljus. När pionjärträdslagen väl är etablerade kommer sekundärträdslagen. De klarar av att växa i skugga och under större konkurrens. Tillväxten är låg i ungdomen men de har en mer uthållig tillväxt. Gran och bok är typiska sekundärträdslag.

Trädslagens olika tillväxtstrategier påverkar vilka möjligheter de har i blandskogen. Vill man behålla en likvärdig blandning under lång tid bör trädslagen ha liknande tillväxtstrategier. Vill man kombinera en pionjär, som björk, med en sekundär, som gran, bör pionjärträdslaget ligga före i utvecklingen.

Lär dig mer om var olika trädslag passar, med hänsyn till ljus, mark, näring och vatten i verktyget "Var passar trädet?".

Alltid blandskog eller ibland?

Det är en utmaning att behålla samma blandning mellan trädslag hela omloppstiden. I en blandning med löv- och barrträd brukar barrträden bli vinnare i längden om inte lövträdslagen gynnas speciellt. Det kan behövas en större andel av de mindre konkurrenskraftiga trädslagen i ungskogen för att vi ska nå den andel som vi önskar i den gamla skogen.

Ett annat sätt att se på blandskogen är att den förändras över tiden. I en ungskog finns ofta en stor blandning med löv- och barrträd. I takt med att några trädslag tar över minskar de andra i gallringsskogen, och när det är dags för slutavverkning så är det kanske bara ett eller några få trädslag som dominerar. Men sen börjar vi om med en ny föryngring och ungskog, och blandningen blir återställd. Men även en äldre skog kan gå mot mer av blandskog. I en tallskog kommer ofta den skuggfördragande granen in underifrån och den tidigare trädslagsrena skogen blir på sikt en barrblandskog.

Är skiktad skog blandskog?

Många skötselmodeller skapar skiktade skogar. Det kan handla om amträd som är snabbväxande och skyddar de mer långsamväxande och kanske frostkänsliga plantorna under. Exempel kan vara björk eller lärk som växer över gran, ek eller bok. Det kan också vara ett underbestånd av skuggtåliga arter som gynnas för att de skuggar stammarna på de större träden och håller nere grenutvecklingen, exempelvis lind eller avenbok under ett ekbestånd. I avsnittet om Sköta lövskog finns flera exempel på sådana modeller.

En tvåskiktad skog kan också vara en skärm av björk eller tall över ett granbestånd. När skärmen avvecklas får vi ett nytt bestånd. Här kan vi tala om växelbruk mellan trädslagen. Normalt betraktas inte dessa skötselmodeller som blandskog.

Är blandskog besvärligt och dyrt?

Är det svårare att sköta en blandskog än en monokultur? Ja, på sätt och vis. Samtidigt kan föryngringen vara lättare om man förlitar sig till naturlig föryngring som komplement till planteringen. Om siktet är inställt på blandskog kan beståndet markberedas (vilket gynnar inväxning av tall och björk) och sedan kan ett glesare förband planteras med gran. Lövplantering för att skapa blandskog är förstås en annan aktiv åtgärd, men då krävs nästan alltid viltstängsel, vilket ökar kostnaderna för föryngringen avsevärt.

Eftersom olika trädslag har olika tillväxtmönster kan var och en behöva sin egen skötsel. Här är det lättare att sköta ett jämnårigt rent tall- eller granbestånd, men samma problematik med anpassning av röjnings- och gallringsprogram uppstår om skogen är skiktad och olikåldrig. Vår kunskap om skötsel av blandskogar är begränsad, men det är bara att erkänna att det är lite mer utmaning att sköta ett blandskogsbestånd.

”Det kostar mer att avverka” är ett argument som ibland hörs mot blandskogen. Det är riktigt att fler sortiment att hantera ökar avverkningskostnaden. Varje ytterligare sortiment (t.ex. trädslag) ökar skördarens kostnader med 1 procent och skotningskostnaden med 3–4 procent. Å andra sidan kan en aktivt skött blandskog innebära att även de "udda" trädslagen, framför allt lövträd, kommer att nå grövre volymer. Blir det tillräckligt mycket av till exempel björktimmer så kan värdet på beståndet öka ordentligt jämfört med om allt hamnar i massavedshögen.