Följ upp föryngringen

Det är viktigt att regelbundet kontrollera din föryngring. Hur ser det ut med återväxten? Finns det för få huvudplantor eller mycket luckor i föryngringen kan du behöva hjälpplantera. Ju tidigare en hjälpplantering sätts in desto större chans att den lyckas. En tidig kontroll ger också vägledning till varför plantorna har dött.

När bör jag kontrollera föryngringen?

Om du gjort en plantering på våren bör du göra en kontroll efter första sommaren och senast efter 1-2 år efter planteringen. 

Vid sådd och naturlig föryngring kan du vänta längre med återväxtkontrollen eftersom nya frön gror och de små groddplantorna kan vara svåra att upptäcka. Hjälpplantering kan utföras upp till 4-5 år efter sådden.

Vid självföryngring bör du kontrollera resultatet kring 3-4 år efter avverkningen i södra Sverige och 8-9 år efter avverkningen i norra Sverige. Då är chansen störst för en eventuell hjälpplantering att lyckas.

Föryngringen behöver även följas upp efter att den kan anses etablerad. Gräsrensning, plantröjning eller behandling med viltskydds- och insektsmedel kan behöva sättas in under flera år efteråt.

Hur gör jag kontrollen?

Börja med att översiktligt gå över föryngringsytan. Om du bedömer att föryngringen lyckats och uppnår skogsvårdslagens krav är det bra. Om inte, bör du göra en noggrannare stickprovskontroll.

Vid en stickprovskontroll räknar du alla huvudplantor inom cirkelprovytor med 1,78 m radie (10 m²) eller 2,52 m (20 m²). Det gör du lättast genom att knyta ett snöre i en pinne som sätts ned i centrum på provytan. Gå runt pinnen med utsträckt snöre och räkna alla plantor. Ett noggrant uppmätt metspö fungerar också.

Multiplicera antalet plantor i provytan med 1000 (1,78 m radie) eller 500 (2,52 m) för att få antalet per hektar. Med verktyget Cirkelprovyta kan du räkna ut plantantalet för olika radier på provytan.

Börja med att slumpa ut en provyta. Följ sedan raka inventeringslinjer som inte bör gå parallellt med markberedningsstråken eller hyggeskanterna. Lägg ut provytor på 15-25 meters avstånd. På mindre objekt läggs linjerna tätare, på större glesare. Med en provyta på 1,78 m bör du inventera 20-30 provytor för att resultatet ska bli pålitligt.

I ungskog kan det behövas större provytor

Ett alternativ är att lägga ut större men färre cirkelytor. Radie 5,64 m =100 m². Radie 3,99 m = 50 m².

Multiplicera ytantalet med 100 (5,64 m snöre) eller 200 (3,99 m snöre) för att få plantantalet per hektar.

De större provytorna passar bra vid ungskogsinventering, eller som en koll direkt efter planteringen. Däremot kan det vara svårt att hitta alla små plantor när vegetationen börjat komma upp, då passar de mindre ytorna bättre.

Dokumentera resultatet

När du gjort återväxtkontrollen är det bra att dokumentera vad du kommit fram till. Hur stor andel plantor har dött och vad är orsaken? Är det snytbaggegnag, uttorkning eller frost? Plantorna kanske hade undermålig kvalitet eller också var snytbaggeskyddet inte tillräckligt? Att ha detta nedskrivet kan vara till stor nytta om du till exempel behöver reklamera plantor eller utfört arbete. Det kan också vara till nytta för framtida generationer skogsägare.

Vad räknas som en huvudplanta?

En huvudplanta är en planta som ska ingå i den framtida produktionsskogen och som är av lämpligt trädslag för växtplatsen med hänsyn till kvalitet, utvecklingsstadium och skaderisk så att den har förutsättningar att utvecklas väl.

Vid återväxttaxeringen är det antalet huvudplantor som ska räknas, inte de biplantor som kan växa emellan dem. Det hjälper alltså inte upp föryngringsresultatet att räkna ihop ett stort antal småplantor i en bukett.

En huvudplanta kan vara planterad eller naturligt föryngrad, också i en plantering. I praktiken kommer faktiskt ca 30 % av alla huvudplantor i en barrplantering från naturlig föryngring. Ungefär två tredjedelar av dem är självsådda barrplantor, resten är löv.

Godkända trädslag för huvudplantor

Huvudplantorna ska vara av lämpligt trädslag, vilket har tolkats som att de ska växa motsvarande 60 % av bästa inhemska trädslag. De kan vara av gran, tall, vårtbjörk, asp, klibbal eller glasbjörk, beroende på ståndort. Ädla lövträd godkänns som huvudplantor på mycket god mark i södra Sverige - och i princip alltid om den förra generationen bestått av ädellövskog.

Rönn och sälg är inte godkända som huvudträdslag.

Tabellen visar de riktlinjer som Skogsstyrelsens återväxtinventering använder för att bedöma godkända huvudplantor. I praktiken använder Skogsstyrelsens konsulenter samma riktlinjer när de bedömer om föryngringen är godkänd eller inte.

Missnöjd med planteringen?

Misslyckade planteringar kan bero på brister i plantmaterialet, i hanteringen av plantorna under leverans eller plantlagring, eller i planteringsarbetet. Det kan också vara otur med väder eller angrepp av skadegörare. Oftast är det en kombination av t.ex. stressade plantor, dålig markberedning och skadegörare som gör att en föryngring slås ut.

Om föryngringen har misslyckats bör du kontakta plantleverantören eller entreprenören och be dem förklara sig. Har de använt lämplig proveniens och föryngringsmetod? Kan de ha slarvat i något moment, t.ex. plantvård eller plantering?

Om du ska reklamera plantorna eller planteringen ska du göra det så tidigt som möjligt. Det bör stå i kontraktet vilka reklamationsregler som gäller. Det är svårt att i efterhand avgöra om ett misslyckande berodde på plantmaterial, hantering eller händelser som inträffat efter att planteringen var utförd.

Lagens krav

Skogsvårdslagen anger minsta antal huvudplantor per hektar för att föryngringen ska vara godkänd. Läs mer om föryngring och skogsvårdslagen.