Contortatall (Pinus contorta)

Contortatallen är vårt "tredje barrträd". Den växer naturligt i västra Nordamerika, men började provas i Sverige redan på 1920-talet. Omkring 1970 började den planteras i större omfattning i Sverige. Idag finns cirka 600 000 hektar contortaskogar, varav många är i medelåldern. Den mesta contortan finns i södra Norrland och nordvästra Svealand.

Utseende

Contortan är, liksom vår svenska tall, tvåbarrig. Barren är längre och kraftigare gröna med en svag apelsinsmak. Barken är grå och liknar mer granens än tallens bark. Contortan klarar av att växa tätt och grenrensar sig mindre än vår svenska tall. Contortaskogar blir därför tätare och mer svårgenomträngliga.

Passande marker

Contortan passar på "vanlig tallmark", dvs. torr och frisk mark. Rena granmarker med tät och fuktig jord bör undvikas. Där kan contortans rotsystem bli instabilt. I kärva klimatlägen riskerar contortan att drabbas av klimat- och svampskador, särskilt om fel provenienser används.

Tillväxt

Contortatallen är en typisk pionjär med en snabb ungdomstillväxt. Volymproduktionen är hög på rätt marker. I genomsnitt växer den ca 40 % bättre än den inhemska tallen. På bördiga marker är försprånget mindre, och därför finns regler om att arten inte får användas på ståndortsindex T24/G24 eller högre.

Virkesegenskaper

Contortans virkesegenskaper liknar tallens. Planterad contorta kan dock bli något krokigare än tallen, vilket delvis kan skyllas på dåliga plantsystem under trädslagens introduktion. Ursprungligen planterades contorta för massavedsproduktion, men provsågningar har visat att den fungerar bra som sågad vara. Sådd contorta får raka stammar och bättre grenkvalitet.

Skador och risker

Contortatallen är, till skillnad mot tallen, resistent mot knäckesjuka. Däremot kan den drabbas av klimatskador och Gremeniella i kärva klimatlägen, särskilt om alltför sydliga provenienser används. Contortan är känslig för vind, snötryck och sorkangrepp. Gallrad contorta har visat sig vara mer stormkänslig än gallrad tall.

Den storskaliga introduktionen av en främmande trädart anses föra med sig risker som okontrollerad spridning genom självföryngring, påverkan på den biologiska mångfalden och att den sprider eller drabbas själv av patogener. Läs mer om risken för självspridning.

Ibland kan contortatallen spridas genom självföryngring. Härjedalen. Foto: Mats Hannerz.

Föryngring och skogsskötsel

Contortatallen föryngras oftast genom plantering. Det ansågs tidigare att den hade svårt att självföryngra sig i Sverige eftersom kottarna kräver värme för att klänga. Numera vet man att den också självföryngrar sig.

Contortan kan med fördel också sås. Plantbildningen är hög och den etablerar sig snabbt. En tät sådd ger rakare stammar och bättre kvistkvalitet. Sådd contorta betraktas ibland som "ett helt annat trädslag" än planterad contorta.

Erfarenheten av gallring i contorta är ännu begränsad. Contortan växer dock bra även när den står tätt, varför gallringsbehovet är mindre. Gallringsfri contorta framhålls ibland som ett alternativ.

Frökällor

Inlandsvarianten av contortatall (P. contorta var. latifolia) är den som används i Sverige. Härdiga ursprung kommer från inre British Columbia och Yukon. I första hand bör contorta från svenska fröplantager användas. Plantval ger rekommendationer om vilka plantager som passar på vilken odlingslokal.