En (Juniperus communis)

Enen är världens mest spridda barrväxt. Den invandrade till Sverige efter inlandsisens avsmältning för ca 12 000 år sedan. Det finns totalt ett 40-tal arter av en. I Sverige har vi endast en inhemsk art och det är Juniperus communis.

Utseende

Enen är ett långsamt växande trädslag med ganska grunt rotsystem. Den kan antingen vara utformad som en flerstammig buske eller som ett träd. Hur formen blir beror mycket på var enen växer. Är det till exempel i ett utsatt, blåsigt läge längs kusten eller i fjällen får den ett nedliggande, krypande växtsätt där den ofta bara når några decimeter över marken. Växer den däremot på ett skyddat ställe kan den bli uppemot tio meter hög och få formen av ett träd.

Enen har vassa barr som sitter tre och tre i kransar. Den är en så kallad tvåbyggare. Det betyder att vissa enar har hanblommor och andra har honblommor. I maj till juni brukar man kunna se att enarna med hanblommor "ryker". Då släpper de ut sitt pollen med vinden och de honblommor som  befruktas av pollenet utvecklas till enbär.

Enbär är egentligen inte bär, utan kottar. Den första säsongen är de små och gulgröna. Andra sommaren ökar de i storlek och blir grönare i tonen. Under den tredje hös­ten mognar de, får en blåsvart färg och bli söta i smaken. En och samma honbuske kan ha bär i alla tre åldersstadier. Enarna sprids genom att bärens frön äts av fåglar och andra djur. Dessa bajsar djuren sedan ut på något annat ställe.

Målning av en av Carl Axel Magnus Lindman (1856–1928). Källa: Wikimedia Commons.

Utbredning och ståndort

Enen är mycket anpassningsbar och kan växa på alla typer av marker. Den är köld- och vindtålig, växer långsamt och kan bli mycket gammal. 

Sveriges högsta en är 18,5 meter och finns vid sjön Glypen i Östergötland. Den grövsta enen i landet har en omkrets på 2,8 meter i brösthöjd och är över 600 år gammal. Den växer i Råå i Närke.

Observationer av en enligt Artfakta, SLU Artdatabanken. 

Virke

Enens virke är hårt, segt och doftar starkt. Splintvedens färg är gul och kärnan är brun. Virket används främst till slöjdarbeten som exempelvis smörknivar. Inom konsthantverket används enen till exempelvis svarvarbeten och skulpturer. Förr användes enstammar ofta som störar i stängsel och gärdsgårdar och grenarna till att fläta korgar. 

Enens bär och ris är populära smaksättare i olika maträtter och enriset används också ofta vid rökning av olika livsmedel.

Enen är mycket rötbeständig, särskilt kärnveden, och är det trädslag som kan stå i marken längst utan att ruttna.

Betydelse för mångfalden

Enen är ett viktigt trädslag för mångfalden. Till exempel finns det många fåglar som gärna bygger bo i enar. Det finns också djur som tycker om att äta enris, som exempelvis hare, älg och rådjur. Även bären är populära för bland annat orre och tjäder, och domherre och sidensvans gillar fröna. 

Kikbär – en vanlig utväxt på enen

Kikbär är en slags gallbildning på enar. Den bildas när engallmyggan lägger sina ägg i barrkopparna. Enen reagerar genom att några barr ombildas och växer ihop för att kunna omsluta ägget. Där inne utvecklas sedan ägget till en orange larv som övervintrar i sin boning. 

Förr i tiden trodde man att avkok i mjölk av kikbär kunde bota kikhosta, och det är därifrån namnet kommer.

Kuriosa

Enen har ofta använts vid förkylning, rethosta och halsont. Man drack antingen ett avkok på grenar eller bär, eller så andades man in ångorna från starka avkok. Bär och kvistar har också använts som rökelse i husen vid smittsamma sjukdomar och stank.