Gallringens när, var, hur?

Även om gallring ger inkomster är det i första hand en beståndsvårdande åtgärd som syftar till att skapa en värdefull slutavverkningsskog. Men det finns också andra fördelar. Tidiga gallringar gör beståndet mer stormfast, det blir en ljusare och trevligare skog att vistas i, och gallringen kan styra vilka träd som ska sparas för naturvården.

Men gallringen medför också en del risker, framför allt för stormfällning under de första åren efter gallring. Andra risker handlar om markskador, insektsangrepp och rotröta, som kan infektera genom stubbskären. Risken för insektsangrepp och stormfällning är särskilt stor om gallringen gjorts i äldre bestånd.

Kort om gallring

• Gallring skiljer sig från röjning genom att man tar ut gagnvirke som ger inkomster.
• Normalt utförs en första gallring vid 12-14 meters övre höjd och senare gallringar vid 16-20 meters höjd (medelhöjden i bestånden är 1-2 meter lägre än övre höjden).
• Gallring i gran och tall görs vanligen 1-2 gånger under omloppstiden. På bördiga marker gallrar man ibland 3 eller fler gånger.
• Årligen gallras cirka 350 000 hektar i Sverige. Det är nästan dubbelt så stor areal som slutavverkas (200 000 hektar).
• Av allt gagnvirke (massaved och timmer) som når industrin kommer 25-30 % av volymen från gallringar, resten från slutavverkning.
• Nästan all gallring i Sverige utförs av maskiner: skördare som avverkar, kapar och lägger virket i travar längs stickvägarna, och skotare som samlar upp virket till travar vid vägkanten.
• Gallring är en dyrare avverkningsform än slutavverkning.
• Gallringsuttagen är mycket viktiga för massaindustrin men sågtimmer kan också tas ut vid senare gallringar.
• Slutavverkningen står för 80-90 % av intäkterna under ett bestånds livstid, men gallringarna ger också betydande bidrag. De kommer dessutom tidigare och spridda under omloppstiden. Men gallringarna ska också ses som beståndsvårdande - det handlar om att öka värdet på slutbeståndet.
• Det finns flera olika gallringsformer. Den vanligaste är låggallring, där de klenare stammarna tas ut.
• Förutsättningarna för gallring grundläggs vid röjningen. Ett svagt röjt eller oröjt bestånd kräver en försiktigare förstagallring, men också fler gallringar under omloppstiden. Röjningen är därför den viktigaste åtgärden i växande skog.
• Gallring är ett verktyg i naturvårdsarbetet och för kulturmiljövården. I gallringen kan trädslag, miljöer och strukturer i skogen gynnas och utvecklas.

Är gallringsfritt ett alternativ?

En normalt anlagd skog som sköts helt utan gallringar blir tät, risig och mörk. Många stammar kommer att självdö. Men det finns skötselformer som gör att beståndet kan skötas utan gallringar. Det förutsätter att skogen är tillräckligt utglesad i ungdomen, antingen genom att träden planteras glest eller att ungskogen röjs kraftigt. Efter röjningen bör det då finnas cirka 1 100-1 300 stammar per hektar. Några av dessa kommer att självdö fram till slutavverkningen.

Gallringsfritt förs ibland fram som alternativ i stormutsatta lägen, där det är stor risk för rotröta, eller där gallring helt enkelt inte lönar sig för att beståndet ligger för långt från väg eller har en besvärlig terräng.