Gallringsfritt skogsbruk

Beståndet på bilden klarade stormen Gudrun utan skador trots att det låg i det vindutsatta Halland. Det planterades med 3,5 meters förband mellan granarna och har sedan vuxit utan gallringar.

Utan gallring blir ett normalt anlagt bestånd tätt, risigt och mörkt. Men om det är förberett redan vid planteringen, och ordentligt utglesat vid röjningen, kan gallringsfritt vara ett alternativ på rotrötedrabbade och vindutsatta platser.

Gallringsfritt kan också vara ett alternativ i områden med dåligt avsättningsläge, det vill säga långt till industri eller med dåligt utbyggt vägnät, till exempel i Norrlands inland. Det kan också vara ett alternativ i svår terräng där kostnaden för gallring är hög. 

Vissa fördelar med gallringsfritt

I en välröjd men ogallrad skog kan man förvänta sig ungefär lika hög produktion av gagnvirke som i en gallrad skog. I den ogallrades skogen kommer många klena träd att självgallras. Om gallring inte lönar sig kan dessa få stå och dö på rot.

I det gallringsfria alternativet minskar risken för stormfällning och stambrott.

Virkesförrådet vid slutavverkning kommer att vara högre i den ogallrade skogen. Inga kubikmetrar har ju tagits ut under tiden.

Medeldiametern kommer inte att vara särskilt mycket lägre i det ogallrade än i det gallrade beståndet eftersom många av de klenare träden har dött i självgallring. Men får dock räkna med sämre virkeskvalitet i det ogallrade.

En fördel med gallringsfritt är den minskade risk för rotröta. Det blir ju först vid slutavverkningen som stubbarna exponeras för rötsvampens sporer.

Men se upp om beståndet är för tätt 

Om beståndet är för tätt och lämnas ogallrat försvinner många av fördelarna. Risken för toppbrott och fällning på grund av vind och snö ökar. Om virket inte tas tillvara ökar risken för insektsskador.

Ett ogallrat bestånd som inte är förberett vid röjningen blir mörkt, risigt och med många klena stammar och stor självgallring. Foto Mats Hannerz.

Planera gallringsfritt tidigt

Om du funderar över gallringsfritt skogsbruk bör du planera för det redan vid planteringen. Röj sedan hårt ner till ett produktionsförband på 1100-1300 stammar per hektar. Det ger en tillfredsställande volymproduktion och god diametertillväxt på träden.

Jämfört med "normala" förband på 2000 stammar per hektar är det ganska små volymtillväxtförluster under hela omloppstiden. Den största förlusten är under perioden fram till normal förstagallring, innan beståndet har slutit sig ordentligt.

Gran eller tall?

Granplantor har normalt god överlevnad och det kan fungera med ett så glest planteringsförband. För tall är det vanskligare på grund av risken för älgskador. Där behövs ett tätare planteringsförband.

Är det tillåtet?

En plantering med bara drygt 1000 stammar per hektar lever inte upp till lagens krav, där det behövs 1800-2000 huvudplantor per hektar på en granmark med G28-G32 (läs mer om lagens krav på föryngringar). Det är alltså ett lagbrott om inte luckorna i föryngringen fylls med självföryngrade plantor (ofta löv) som får agera huvudplantor.

Ett tänkbart scenario är att låta självföryngrade lövträd växa upp och sedan bli utgallrade när de blivit fullstora. Men då är det ju inte riktigt ett gallringsfritt skogsbruk.

Ett ytterligare scenario är att plantera tätare för att nå upp till lagens krav men sedan göra en kraftig röjning ner till 1100-1300 stammar per hektar. Det kloka i att plantera dyrt för senare att röja bort hälften av plantorna kan förstås ifrågasättas.