Hur ska jag gallra?

När en gallring ska utföras pratar man ofta om gallringsform. Gallringsformen beskriver hur uttaget ser ut i förhållande till trädens diameterfördelning. Idag finns tre huvudsakliga gallringsformer: låggallring, likformig gallring och höggallring.

Det finns också en mängd andra benämningar på gallringsformerna, ibland med företagsnamnet, ibland med positiva ord som "kvalitet". Oavsett namn bygger de på någon av huvudprinciperna.

Låggallring

Den vanligaste gallringsformen är så kallad låggallring. Det betyder att klenare träd plockas ut medan grövre träd lämnas kvar. Samtidigt försöker man gallra bort skadade eller sjuka träd, och grova träd med dålig kvalitet (så kallade vargar).

Gallringen ger också möjlighet att reglera trädslagsblandningen. Se till att alltid lämna tillräckligt med löv.

Vid låggallring gynnas de grövre träden genom att de klenare tas bort. Det betyder också att du tar ut många stammar. De träd som står kvar får en snabb diameterutveckling. Normalt behöver du bara gallra två gånger om beståndet är välröjt och slutavverkningen kan göras vid en lägre ålder. Låggallring ger lägre intäkter än andra gallringsformer vid förstagallringen, men högre intäkter vid senare gallringar och framför allt vid slutavverkning.

Låggallring är en bra och väl beprövad gallringsmetod som fungerar i all gallring. Den gynnar volymtillväxten och motståndskraften mot snö- och vindskador. Låggallring ger också handlingsfrihet för den fortsatta skötseln och den bästa virkeskvaliteten i slutavverkningsbeståndet. Det är vid låggallring som man har möjlighet att öka andelen felfria träd i beståndet. Det beror på att uttaget blir hårdare i de klenare diameterklasserna där felen är vanligast. Trädgrovleken är i sig en viktig kvalitetsfaktor.

Likformig gallring

Likformig gallring innebär att uttaget i stort sett är lika stort i alla kronskikt. Vid likformig gallring blir medelstammens diameter större än vid låggallring, vilket ger lägre kostnader och högre intäkter vid förstagallringen. 

Ibland marknadsförs en form av likformig gallring under namnet "kvalitetsgallring". Tanken är att grövre träd med grov kvist gallras ut till förmån för träd i mellanregistret, med bättre kvalitet. I praktiken är det dock svårt att hitta träden med fel och skador vid maskinell gallring, och ännu svårare att bedöma vilka träd som har grova kvistar. Därför är det risk att bra huvudstammar gallras ut med denna gallringsmetod. Försök med "kvalitetsgallring" visar att många klenare träd, med i sig goda kvalitetsegenskaper, inte utvecklas särskilt bra.

Höggallring

Höggallring var i princip förbjuden i skogsvårdslagen fram till 1994, då gallringsformen släpptes fri. Metoden innebär främst gallring bland de grövre träden. Fördelen är en lägre gallringskostnad, framför allt vid förstagallringen. Den kan praktiseras i väl röjda bestånd (mindre än 2000 stammar per hektar), medan stamrika bestånd måste låggallras.

Höggallring har en rad nackdelar. Uttaget görs i de diameterklasser där huvudstammarna finns. Det ger färre huvudstammar i beståndet, framför allt vid upprepad höggallring. Det ökar också risken för snö- och vindskador betydligt. Självgallringen av klenare och undertryckta träd blir också högre efter höggallring jämfört med andra gallringsformer.

Risken för avverkningsskador är som högst vid höggallring. Gallringsformen ger även lägre volymproduktion, ökar behovet av extra gallringsingrepp och leder till längre omloppstider.

Gallringskvot

Gallringsformen kan delvis beskrivas med den så kallade gallringskvoten. Den är förhållandet mellan de utgallrade trädens medeldiameter och medeldiametern hos de kvarstående träden. Det finns olika sätt att definiera gallringskvoten. Här följer Skogforsks definition:

I förstagallringsbestånden blir gallringsreaktionen ungefär lika oberoende av gallringskvot.

Gallringsstyrka

Gallringsstyrkan är ett mått på hur stor andel av beståndets grundyta, volym eller stamantal som tagits ut vid gallring. Vanligast (och enklast att mäta) är med hjälp av grundyta.

I en förstagallring kan man ta ut ungefär 30-35 procent av grundytan. Det motsvarar ungefär lika stor andel av volymen.

I senare gallringar är gallringsuttaget något lägre (25-30 procent).