Kulturhänsyn vid gallring

Alla fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen. De får inte tas bort eller skadas utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Hänsyn ska också tas till övriga kulturhistoriska lämningar.
Gallra fram kulturlämningarna så att de blir synliga.
Bild: Mats Hannerz

Läs mer om hänsyn till kulturmiljön i sektionen Kulturmiljöhänsyn.

Gallring innebär både möjligheter och risker för kulturmiljön. Vid gallring får man möjlighet att planera inför den kommande avverkningen, t.ex. genom att röja fram övervuxna lämningar, släppa fram lämpliga träd som skydd runt kulturmiljöer eller planera för kommande brynskötsel. Avgränsa kulturmiljöer och för in på kartor och i register. Registrerade kulturlämningar hittar du bland annat i Skogens Pärlor.

Det finns alltid en risk för körskador vid gallring och terrängtransport. Planera stickvägarna så att de inte berör kulturmiljöerna. Se till att informationen når all berörd personal.

Checklista för gallring i känsliga kulturmiljöer:

Bebyggelselämning

Skötseln påverkas förstås av hur det ser ut, men en generell uppmaning i samband med röjning, gallring och föryngringsavverkning ser ut så här:

  • Träd, buskar och sly avlägsnas från alla hus- och källargrunder, särskilt på och intill kallmurade partier (stenfot, spismursrösen, källare, gavelväggar) eller andra känsliga konstruktioner (trappstenar m.m.).
  • Ris och kvistar tas bort från grunderna.
  • Markskador och körspår undviks genom att bara köra på tjälad mark eller under torrperioder. Risbäddar och andra hjälpmedel kan också minska skadorna (läs mer i Vatten och mark).
  • Träd, buskar och andra växter som är karaktäristiska för miljön sparas och friröjs om det behövs.

Förhistoriska gravar och boplatser

Ett generellt råd är att hålla fornlämningar fria från träd och buskar. Passa på att avlägsna träduppslag på anläggningarna i samband med röjning och gallring, men tänk på att hällristningar och skålgropar mår bra av viss skugga.

Ofta följer stenåldersboplatserna äldre strandlinjer. Genom att behålla träd i strandzoner minskar risken för att köra sönder ännu inte upptäckta stenåldersboplatser, samtidigt som man gör en insats för naturvården.

Äldre jakt-, fångst- och renskötselmiljöer

Renvallar får inte förstöras eller skadas. Körskador får inte förekomma i dessa miljöer.

Vattendrivna anläggningar

Eftersom träd och buskar på sikt skadar kvarnlämningarnas känsliga konstruktioner är det viktigt att få bort dem från de kallmurade partierna, t.ex. hjulgravar, kvarnhusgrunder, fördämningsanordningar och stensatta kanter längs bäckar eller kvarnvägar. Passa på att avlägsna träduppslag på lämningarna i samband med röjning och avverkning.

Blästplatser och kolningsgropar

De här lämningarna bör märkas ut i samband med skogliga arbeten för att undvika att man kör för nära dem. Ett sätt kan vara att ställa kulturstubbar intill dem. I övrigt ska träd och buskar avlägsnas. Plantera inte på eller intill anläggningarna.

Blästerugnar: Huvuddelen av dessa platser påträffas genom att slaggvarpet upptäcks. Då flera av dessa verksamheter inte avsatt spår ovan mark, bör man ta till ett ganska stort skyddsområde kring en blästerugn.

Gränsmärken

Skötsel av gränsmärken är enkel, ta bort träden från dem. Märk ut kända gränsmärken i samband med skogliga åtgärder och ställ gärna kulturstubbar intill dem.

Vägar

Äldre vägar får inte köras sönder, markberedas, täckas med ris eller planteras på. Använd inte gamla vägar vid uttransport av virke. Ta gärna bort sly och träd vid röjning, gallring och slutavverkning. Om vägen måste passeras av skotare eller skördare måste antalet övergångar begränsas och, vid behov skall vägen skyddas från marktryck genom att lägga ris på övergången. Vid plantering bör ett avstånd på fem meter till vägen hållas.

Senast korrigerad: 2024-10-17
Hade du nytta av innehållet på denna sida?