Blädningsbruk

Skogen har ungefär samma utseende hela tiden, och man kan inte urskilja olika utvecklingsfaser. Blädningsbruk är egentligen den enda skötselformen om man strävar efter att skogen ska förbli gammal.

Passar inte alla skogar

Blädningsbruk har med framgång tillämpats på kontinenten med skuggfördragande trädslag som gran, silvergran och bok. Det är dock inte så stora arealer som blädas som många kanske tror. I Tyskland handlar det om 1-2 % av all skog. I Sverige är blädning betydligt ovanligare. Vi vet inte hur mycket skog som blädas aktivt, men vi vet att blädning råkade i vanrykte efter de exploaterande huggningarna i framför allt Norrland under 1800- och början av 1900-talet. Då avverkades alla grova träd utan någon tanke på den framtida återväxten. Men det var inte blädning i dess egentliga betydelse.

Det finns ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att skogen ska kunna blädas med bibehållen produktionsförmåga:
Marken måste vara tillräckligt bördig så att plantor och småträd kan överleva och växa under ett slutet bestånd. Markvegetationstypen bör vara blåbärstyp eller bättre.

• Skogen ska ha nått gallrings- eller slutavverkningsmogen ålder
• Den ska domineras av gran (minst 70 %)
• Den ska vara fullskiktad, med träd i alla storleksklasser, och alltid fler små än stora träd.
• Virkesförrådet ska inte vara för lågt, över 150 m3sk per hektar, annars tappar man i tillväxt.

Riksskogstaxeringen räknade i början av 1990-talet ut att ungefär 600 000 hektar uppfyllde dessa kriterier, de flesta i Norrlands inland. Man tror dock att arealen är något högre eftersom Riksskogstaxeringens metoder med små cirkelprovytor kan ha underskattat arealen, det kan snarare ha varit över 1 miljon hektar.

Blädningsbar skog på den produktiva skogsmarksarealen enligt Riksskogstaxeringen.

Idag kan arealen vara ännu lägre eftersom en hel del fullskiktad skog har slutavverkats.