Lagen och röjning
Den "röjningsplikt" i ungskog som infördes 1979 avskaffades i och med 1993 års omgjorda skogsvårdslag. Trots att skogsägaren inte är skyldig att röja anger dock lagen att nyanlagd skog ska vårdas genom bl.a. plantröjning.
Här är några exempel på regler som en röjare måste ta hänsyn till.
Täthet
Beståndet får inte bli så glest att det inte tillvaratar markens virkesproducerande förmåga. Om antalet huvudplantor är mindre än hälften av det lägsta antal huvudplantor som ska finnas vid senaste tidpunkt för hjälpplantering, och definitivt när antalet huvudplantor är mindre än 500 per hektar, måste beståndet återbeskogas. Det kan betyda omplantering, eller hjälpplantering i de fall beståndet har stora luckor.
Här finns tabell över lägsta antal huvudplantor enligt skogsvårdslagen.
Trädslag
De trädslag som lämnas som huvudplantor ska vara de som "med hänsyn till växtplatsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande virkesproduktion".
Inslag av lövträd ska behållas, om växtplatsen är lämplig för sådana träd.
Ett bestånd som uppfyller kraven för ädellövskog får inte röjas så att de ädla lövträden blir för få.
Insektshärjningar
Reglerna om skyddsåtgärder mot insektshärjningar har förenklats med nya föreskrifter som gäller såväl vid röjning som vid skador på skog, till exempel efter stormfällning. Högst 5 skogskubikmeter av rått granvirke grövre än 10 cm på bark eller tall med skorpbark får lämnas per hektar. Fortfarande rekommenderas dock att man följer rekommendationerna om röjningstidpunkt för tall och gran som är grövre än 7 cm (se Röjningsklockan).
Hänsyn till naturvård och kulturmiljövård
- Värdefulla kulturmiljöer och hänsynskrävande biotoper får inte skadas av röjningen.
- Skyddszoner med träd och buskar ska lämnas mot t.ex. skogliga impediment, vattendrag och jordbruksmark.
- Äldre träd, boträd, ovanliga buskar och trädslag, ska lämnas kvar.
- Röjning får inte ske på skogliga impediment som är större än 0,1 hektar.
- Enstaka träd får dock röjas bort "om det inte förändrar naturmiljöns karaktär".