Hur hårt ska jag röja?

Stamantalet efter röjning påverkar det framtida gallringsbehovet och även omloppstiden. Om ungskogen lämnas för tät kan det behövas fler gallringar och längre tid till slutavverkning.

Ett program med två gallringar passar bra för de flesta tall- och granbestånden. På svaga marker kan en röjning till ett engallringsprogram vara mest ekonomiskt. För goda marker kan man välja att röja till ett 2- eller 3-gallringsprogram.

Om beståndet är luckigt ska man inte kompensera glesa partier genom att lämna fler stammar i täta partier. Stamantalet i tabellen gäller för de täta delarna, och blir alltså lägre per hektar om beståndet är luckigt.

Undertryckta träd som knappast överlever till första gallringen kan lämnas - de kostar bara att såga ner, och dessutom kan viss underväxt vara bra för kvalitetsutvecklingen hos huvudstammarna.

Efter slutröjningen är dödligheten (på grund av självgallring) låg - vanligen cirka 5-10 procent i tall och 2-3 procent i gran.

Efter röjningen ska det vara så öppet mellan huvudplantorna att du kan gå med utsträckta armar - "flyga flygplan". Illustration: Rose-Marie Rytter.

Lämligt stammar efter slutröjning i tall- och granbestånd

I slutavverkningsbeståndet står det normalt 500-800 stammar per hektar. Naturligtvis vill du att så många som möjligt av dessa har bra kvalitet och bra dimensioner. Vägen dit går via röjningar och gallringar. Beståndet behöver vara lite tätare i ungskogen och sedan glesas ut successivt. Då kombinerar vi dimensionsutveckling och kvalitetsdaning, samtidigt som beståndet blir mer tåligt mot stormar.

Tabellen nedan visar ett lämpligt antal stammar efter slutröjningen i tall- och granbestånd. Ett stamantal på 2500 plantor per hektar betyder att det i genomsnitt är cirka 2 meter mellan huvudstammarna. Med 1600 stammar per hektar är avståndet 2,5 meter.

Att stamantalet sjunker mellan röjningen och första gallringen är naturligt, det sker alltid ett visst naturligt avdöende.

Om du röjer för svagt

Många nygallrade bestånd drabbas av stormskador. En av flera orsaker är troligen att bestånden har varit för sent eller dåligt röjda. Välröjda bestånd (1500-2000 stammar per hektar) ger bättre motståndskraft mot snö- och vindskador under hela omloppstiden.

(Ett annat skäl till stormskadorna är att gallringen gjorts när träden nått stormfarlig höjd, mer om detta i kapitlet Gallra.)

Men kvaliteten då? Det finns ibland en tro på att trängsel alltid skapar kvalitet. Sant är att kvistarna inte blir lika grova som i en gles ungskog, och det är också ett skäl att man håller en självsådd tallskog lite tätare fram till slutröjningen. Men i normalfallet är det ingen kvalitetssänkning av att röja, snarare tvärtom. I svagt röjda bestånd är risken stor för vind- och snöskador, skador som påverkar både kvalitet och tillväxt under hela omloppstiden.

Ett tätt, dåligt röjt bestånd, löper större risk att drabbas av snö- och vindskador. I det här fallet är det snön som har tryckt ner stammarna. Foto: Andreas Barth/Skogenbild.