Röjning för blandskog
Blandning av tall och gran
Ståndortens bördighet och fuktighet avgör valet av trädslag
- Granen kan bättre utnyttja bördiga, lite fuktigare, marker med blåbärsris, mossor, gräs och örter.
- Magra och torra marker, som lav-, ljung- eller lingonrismarker, utnyttjas bäst av tallen.
- På medelgoda marker med en markvegetation av mossor, blåbärs- och lingonris, ger en blandning av tall och gran de mest vitala bestånden.
Blandning med löv
Lövinblandning i barrbestånd kan höja produktionen på vissa ståndorter. Lövinslag är särskilt önskvärt i fuktiga parter och luckor bland barrträden. Det ger också ett frostskydd för granen.
- Al, ask och glasbjörk bör gynnas framför gran och tall på fuktigare marker.
- Ädla lövträd bör gynnas på bördigare marker.
- Bärande träd och lövträd av betydelse för naturvården bör alltid sparas (läs mer om hänsyn)
- I en blandskog med barr- och löv kan lövträden tjäna på att lämnas i grupper. Skötseln blir lättare, och det är mindre risk att de konkurrerar ut varandra.
Blandskog med barr och björk
Den vanligaste blandskogen med barr och löv är den med gran och björk, men det finns många andra varianter: tall och ek, tall och björk, gran och bok. Läs mer om skötsel av lövskog.
Blandningen mellan gran och björk kan vara av två principiellt olika slag:
Gran under lövskärm
Skärmen är högre än granarna. Skärmen utgör ett frostskydd, och avverkas när granarna nått frostsäker höjd. Björkskärmen kan ge en totalt sett högre virkesproduktion. (läs mer om skärmröjning).
Jämnhög gran och björk i blandning
Det här är en svår skötselform, som dock har visat sig fungera i försök (läs mer i artikel i tidningen SKOGEN).
- Utgå från ett ungskogsbestånd där björk har etablerat sig samtidigt som granen och har ett höjdförsprång på en halv till högst två meter.
- Undvik de allra bördigaste lokalerna - där är det mer lönsamt med ren granproduktion.
- Medelbördiga lokaler fungerar bättre för björk- och granblandskog.
- Björkarna ska vara av arten vårtbjörk. På fuktigare lokaler är glasbjörken vanlig, men den växer inte lika snabbt.
- Om man i förväg vet att det blir ett bra tillslag av naturligt föryngrad björk kan granarna planteras glesare, kanske 1000 plantor per hektar, med rum för björk emellan.
- Björkföryngringen gynnas av markberedning. Lämpliga fröbjörkar måste finnas i omgivningen.
Röjningar och gallringar
- Bestäm vilken björkinblandning som eftersträvas i slutbeståndet. Starta med fler björkar i början. Många försvinner på vägen.
- Sträva efter normala röjnings- och gallringsförband i genomsnitt, men lämna större utrymme för björkarna. Björken behöver ljus och en levande krona för att växa bra. Om grönkronan är mindre än 50 % av höjden står träden för tätt.
- Blandskogen behöver mer tillsyn och fler ingrepp än den rena granskogen.
- Titta på höjden på träden - björkarna behåller sitt höjdförsprång upp till medelåldern.
- Reglera med gallring så att höjdförväxande björkar inte trycker tillbaka granen.
- Björkens grenar kan ge piskskador på granarnas toppskott. Vetenskapliga studier tyder dock att piskskadorna är måttliga om skogen är jämnhög.
Slutfasen
- I 40-årsåldern har troligen granen kommit ifatt björken i höjd. Nu är det viktigt att ge björken utrymme så att den kan få grövre dimensioner och utveckla timmerkvaliteter.
- Björken har en kortare ekonomisk omloppstid än granen, och om man vill ha ett bra utbyte bör beståndet avverkas senast i 60-70-års åldern, på bördigare marker ännu tidigare.
Det är en utmaning att få björken att hänga med upp i gallringsåldern, men det kan gå. Det visar i alla fall SLUs försök Brudahall i Asa, Småland. Foto Mats Hannerz.