Vind- och snöskador

Risken för snö- och vindskador beror på beståndets ålder, gallringsstyrka, läge i landet och utseende. Yngre bestånd är mer utsatta för snöskador, medan risken för vindskador ökar med stigande beståndsålder.

Det är vanligt med kombinationsskador av snö och vind, vilket kan resultera i stambrott. Dåliga röjningar, hårda gallringar och gallring i hög skog ökar skaderisken markant.

Risker för vind- och snöskador

• Granbestånd är ofta känsligare än tallbestånd (men inte alltid).
• Nygallrade bestånd är extra känsliga.
• Stormfällningsrisken ökar med trädhöjden - gallring bör inte utföras när granen nått över 20 meter.
• Risken för snöskador är högre om träden är klena med små kronor. En tät skog som inte röjts från början löper störst risk för snöskador.
• Träd som stått mer fritt blir stabilare och mer tåliga mot vind och snö. En väl utförd röjning lägger grunden till stormfasta träd.
• Tidigare slutavverkning minskar risken för stormfällning.

Ibland anses att trädslagsrena eller likåldriga bestånd skulle vara mera stormkänsliga än bestånd med blandade trädslag eller olika åldrar. Erfarenheterna är dock motstridiga.

Även om skadorna inte är livshotande för alla träd påverkas produktionen. Vid den stora stormen 2005 fälldes 75 miljoner m³sk, men även vid ett normalår skadas 4 miljoner m³sk av vind och snö. Det medför stora ekonomiska förluster för skogsägarna på grund av:

• att spridda vindfällen blir kvar i skogen
• höga kostnader för att ta tillvara virket
• framtida tillväxtförluster
• att den långsiktiga planeringen rubbas

Vindskador - stormfällning

Under första året efter gallring kan vindfällningsrisken öka upp till sex gånger jämfört med före gallring.

Omfattningen av vindskadorna beror främst av vindhastigheten, men påverkas även av vindens byighet och varaktighet. Vindskador uppkommer ofta på krön. De svåraste skadorna uppkommer normalt om vinden kommer från ett annat håll än den normalt gör, eftersom träden inte är härdade för sådana vindar.

Även markens egenskaper påverkar risken för vindfällning. Risken är större på marker med finkorniga jordarter och hög fuktighet. Risken för vindskador har också att göra med hur beståndet tidigare är skött. Yngre, tidigare röjda bestånd kan gallras starkt med liten risk, medan tidigare orörda bestånd inte bör gallras alltför hårt. Oskötta äldre bestånd samt områden som är hårt vindutsatta bör gallras relativt svagt.

Snöskador

Stamrika yngre tallbestånd som ligger högre än 200 meter över havet är särskilt utsatta för snöskador. Det är främst klena stammar som drabbas av snöskador, eftersom de lätt böjs ned. Klena stammar är ofta undertryckta och har asymmetriska kronor. I utsatta lägen bör man därför inrikta uttaget mot dessa "högriskträd", det vill säga utföra en låggallring.

Kom ihåg att risken för svåra snöskador ökar vid höggallring då de största träden plockas ut.

Ju kortare stickvägsavstånd du har vid första gallringen, desto större är risken för snöbrottsskador i beståndet. Det beror på att det "tvingande" uttaget i stickvägarna minskar utrymmet för ett selektivt uttag mellan stickvägarna. Ett exempel: med ett stickvägsavstånd på 18 meter (mellan stickvägarnas mitt) och en stickvägsbredd på 4 meter kommer stickvägarna att stå för 22 % av gallringsuttaget. Då finns inte mycket kvar att gallra om uttaget ska vara cirka 35 %. Du tvingas alltså lämna mycket av skogen mellan stickvägarna mer eller mindre ogallrad, med mer snö- och vindkänsliga träd som följd. 

Snöskadat ungt tallbestånd, Siljansfors. Foto Andreas Barth/SKOGENbild.

Stormrisk och skogsskötsel

Glesa ut beståndskanten

Ofta kan kanten av beståndet klara sig från större skador, medan det bakomliggande beståndet totalskadas. Det kan bero på att beståndskanten är för tät och inte släpper igenom vinden.

Senast vid första gallringen bör du därför skapa en relativt gles beståndskant, där träden utvecklas så att de blir stormfasta. Risken ökar då givetvis de första åren. Därför bör du förbereda detta redan vid röjningen. Efter första gallringen gallras utsatta beståndskanter svagt eller inte alls. I äldre skog bör du lämna kantzonerna orörda, eftersom risken för vindskador annars ökar markant.

Gallra inte för hårt

Risken för stormfällning ökar med stigande gallringsstyrka. Gallringsstyrkan bör inte överstiga 35% av volymen före gallring vid första gallring och 30 % vid senare gallringar. Träd i yngre bestånd härdas snabbare än träd i äldre bestånd, och kan därför gallras hårdare. För att skapa vindstabila bestånd bör därför en relativt hård gallring sättas in tidig. Då är risken för skador relativt liten.

Röj och gallra tidigt

Vid röjningen grundläggs mycket av trädens stormfasthet. En ordentligt utförd röjning vid 2-4 meters höjd ger en god motståndskraft mot snö- och vindskador under hela omloppstiden. Gallra tidigt. Sena gallringar i täta skogar ökar stormfällningsrisken. Gallra inte gran som är över 20 meter (i tidigare välgallrade bestånd 22 meter).

Vänta med gödsling

Gödsla inte direkt efter gallring, vänta i stället minst 5 år.

Dikesrensa

Dikesrensa där det behövs. Träd på fuktig mark med ytliga rotsystem "gungar" lättare ner i stormen.

Arbete i stormskog är riskfyllt

Om du måste ut och arbeta upp stormfällt virke, tänk på riskerna. Det är stora risker med fallande träd, träd som ligger i spänn och rotvältor som slår upp och ihop. I filmen Motorsågsarbete i stormfälld skog har vi samlat några råd. Är du det minsta tveksam, låt proffs eller maskiner ta hand om de stormfällda träden.