Gremmeniella

Gremmeniella (Gremmeniella abietina) kallas också för  "granens topptorka" och "tallens knopp- och grentorka". Svampsjukdomen, som förekommer över hela landet, leder till att barr och skott torkar ut och kan dö. Ibland uppstår också stamsår. Skadorna är värre på tall och contorta än på gran. 

Angriper träd i olika åldrar

Gremmeniellasvampen finns alltid närvarande i våra barrskogar och vid gynnsamma förhållanden orsakar den mer eller mindre stora angrepp. Det senaste stora angreppet var sommaren 2000. Då infekterades stora arealer gallringsskog med tall. Enligt Riksskogstaxeringen fanns det mellan åren 2001–2003 angrepp på nästan 500 000 hektar skog och på 60 000 hektar var skogen allvarligt skadad. Angreppen var spridda över hela Sverige, men de var vanligast på relativt hög höjd i centrala Norrland, västra Svealand och centrala Götaland. 

Den mest troliga orsaken till att det blev ett så stort angrepp år 2000 var att det var gynnsamt väder för svampen. Sommaren var fuktig och relativt sval, hösten var fuktig och relativt varm och vintern var mild.

Angriper träd i olika åldrar

Gremmeniellasvampen angriper både plantor och medelålders träd. Vid lindriga angrepp skadas enbart kronans nedre del, vid svårare skador hela kronan. Efter hårda angrepp i 20–40 åriga tallbestånd kan träden duka under av efterföljande märgborreangrepp. 

Hur förebygger jag angrepp?

Det är svårt att helt undvika framtida infektioner av gremmeniella, eftersom vädret tycks ha så stor betydelse för svampens infektion och skadeutveckling. Här är dock några råd från Skogforsk (2017) som kan minska risken för angrepp på tall:

• Använd lämpligt skogsodlingsmaterial – gärna förädlade tallplantor med lämplig bakgrund eller beståndsfrö av lämplig, sydförflyttad proveniens.
• Satsa på rätt trädslag för ståndorten – vid senaste utbrottet var tall på förhållandevis bördig mark mer drabbad än tall på magrare mark. På de bördigare markerna kanske gran är ett mer lämpligt trädslag.
• Låggallra. Genom att konsekvent låggallra skogen bör riskerna minska. Vitala trädkronor är troligen mer motståndskraftiga mot angrepp.

Vad gör jag vid ett angrepp?

Vid ett omfattande angrepp av gremmeniella måste du avgöra om beståndet ska lämnas orört, saneringsgallras eller slutavverkas. Så här lyder Skogforsks skogsskötselråd för tallskog angripen av gremmeniella (2017):

• Saneringsgallra om över 10 m³sk tall inom ett hektar har mer än 90 procents barrförlust. Att man valt just denna procentsats beror på att det främst är i träd med mer än 90 procent barrförlust som den större märgborren kan föröka sig. Är barrförlusten lägre än denna gräns låter du skogen stå kvar. 
• Vid saneringsgallring avverkas samtliga tallar med mer än 80 procents barrförlust. Det ger en betryggande säkerhetsmarginal för att kvarvarande träd ska överleva och mot förökning av märgborre. Åtgärden bör sättas in snarast möjligt.
• Om skogen blir alltför gles efter saneringsgallring är det bättre att slutavverka och etablera ett nytt bestånd.

Vad är en för gles skog?

Vid osäkerhet om du ska saneringsgallra eller slutavverka kan du ta hjälp av beslutsschemat nedan. Pricka in beståndets virkesförråd efter en tänkt utgallring av träd med över 80 procents barrförlust. Hamnar virkesförrådet över det röda strecket ska du saneringsgallra och under det gröna strecket ska du slutavverka. Hamnar virkesförrådet mellan kurvorna behövs en analys eller bedömning för att avgöra om skogen bör gallras eller slutavverkas. 

Enkelt beslutsschema för saneringsgallring eller slutavverkning. Den övre kurvan visar skogsvårdslagens §10-nivå (lägsta acceptabla nivå efter gallring), den undre §5:1-nivån (föryngringsplikt). 

Läs mer om Gremmeniella i Skogsskada