Slutavverkningens grunder

Slutavverkningen markerar både slutet och början på en skoglig omloppstid. Huvuddelen av de gamla träden avverkas nu, och när beståndet föryngrats tar en ny generation över. Slutavverkningen skiljer sig från gallring genom att beståndet nu är så glest att det inträder föryngringsplikt.

Slutavverkningen kan göras på många sätt beroende på hur beståndet ska föryngras. Du kan lämna fröträd (vanligt för tallbestånd som ska självföryngras) eller en skärm av större träd som både skyddar föryngringen och bidrar med nya frön. Oavsett metod ska slutavverkningen alltid lämna hänsyn i form av enskilda naturvårdsträd eller hänsynsytor. Här är det viktigt att tänka igenom om det finns biotoper som kräver särskild hänsyn, eller om det behövs kantzoner mot andra miljöer.

Det vanligaste är att beståndet avverkas i sin helhet (förutom den lämnade naturhänsynen) och att det nya beståndet föryngras genom plantering.

I Sverige slutavverkas ungefär 200 000 hektar om året. Det är en knapp procent av den produktiva skogsmarksarealen.

Slutbeståndets värde påverkas av hur du har röjt och gallrat tidigare. Att snåla eller slarva med beståndsvården kan därför kosta pengar i slutänden. På samma sätt påverkas naturhänsynen av tidigare skötsel. Har du gynnat naturvårdsträd, lågor och stående död ved i gallringarna så finns det också något att spara vid slutavverkningen.

Det finns mycket att tänka på vid slutavverkningen. Här går vi bara igenom några punkter.

Skogsskötselsystemet trakthyggesbruk

Slutavverkning är en del av det vi kallar trakthyggesbruk. Trakthyggesbruk innebär att skogen sköts i mer eller mindre likåldriga bestånd som avverkas, föryngras, röjs, gallras och så småningom slutavverkas igen.

Trakthyggesbruket är det helt dominerande skogsskötselsystemet sedan det infördes på bred front i Sverige i mitten av 1900-talet. Idag är planeringssystem, rutiner och maskiner anpassade för trakthyggesbruket. Trakthyggesbruk med slutavverkning är alltså ett "säkert" alternativ som rådgivare och entreprenörer har lång erfarenhet av. Systemet har också visat sig ge hög tillväxt och god ekonomi för skogsägaren. Men det hindrar inte att det finns andra sätt att sköta skogen. Olika former av blädning, luck- och kanthuggning ryms inom det vagt definierade begreppet hyggesfritt skogsbruk. Idag är skogsägaren relativt fri att välja skogsskötselsystem själv, inom vissa ramar. Det hyggesfria skogsbruket beskrivs på annan plats.

Prioritera bland bestånden

Vilka bestånd som ska slutavverkas tillhör de viktigaste valen du ställs inför som skogsägare. Eftersom merparten av skogsbrukets inkomster kommer från slutavverkningen får beslutet stora ekonomiska följder.

Prioriteringen bör bygga på företagsekonomiska grunder – hur du maximerar den ekonomiska avkastningen från skogsbruket. Det betyder ofta att bestånd som ger dålig förräntning (värdeökning i förhållande till sitt nuvarande värde) avverkas först. Men självklart måste du väga in andra aspekter som den lokala efterfrågan och prisbilden, tillgänglighet för maskiner och hänsyn till miljön.

I Skogskunskap finns ett särskilt avsnitt om Beståndsval, där du kan fundera över dina egna mål, förräntningskrav och räkna ut de ekonomiska effekterna av olika prioriteringar.

Om du bara tar hänsyn till värdetillväxten bör du avverka:

• Granskog före tallskog. Äldre gran kan drabbas av röta och sjunka i värde. Dessutom ökar inte granens värde lika mycket när träden blir grövre. Äldre gran löper också risk att ramla i stormar.
• Mycket glesa bestånd före normalt täta bestånd. Mycket glesa bestånd har en låg tillväxt som inte utnyttjar marken. Då är det bättre att börja om med en ny skogsgeneration.
• Täta bestånd före normalt glesa bestånd. En tät skog binder ett stort kapital som får en låg förräntning. Gamla bestånd före yngre. Med stigande ålder växer träden allt sämre. Då är det bättre att ersätta skogen med en ny generation.
• Bestånd med dålig kvalitet före bestånd med hög kvalitet. Skog med god kvalitet har oftast en hög värdetillväxt om den får stå kvar några år till.

Kort om slutavverkning i Sverige

• Skogen slutavverkas när den är ekonomiskt mogen. En granskog på bördig mark i södra Sverige slutavverkas kanske redan vid 60 år medan en tallskog i Norrlands inland kan få växa till 120 år. 
• Skogsvårdslagen har regler för Lägsta tillåtna ålder för slutavverkning (LSÅ). De anger en lägsta nivå. Normalt får skogen växa betydligt längre än så.
• All slutavverkning av bestånd större än 0,5 hektar ska anmälas till Skogsstyrelsen senast 6 veckor före åtgärd.
• Nästan all slutavverkning görs idag med maskinsystem med skördare, som avverkar, och skotare som samlar ihop och transporterar ut virket till en välta vid bilväg.
• I Sverige dominerar sortimentsmetoden, vilket betyder att stammen delas upp på sortiment (timmer, massaved och energived) redan i skogen. I en del andra länder lunnas hela stammar ut från skogen och uppdelningen i sortiment görs vid industri eller vägkant.
• Årligen slutavverkas cirka 200 000 hektar. Det motsvarar knappt 1 % av den brukade skogsmarksarealen i landet. Samtidigt gallras ungefär 400 000 hektar per år.
• Av allt gagnvirke som når industrin kommer 70-75 % från slutavverkningar, resten från gallringar. Samtidigt står slutavverkningen för 80-90 % av skogsägarens intäkter.
• Slutavverkningen är den åtgärd som har störst påverkan på skogens biologiska mångfald. Det är därför viktigt att avverkningsplaneringen tar hänsyn till naturmiljön genom att lämna hänsynsytor, död ved, kantzoner och naturvårdsträd.
• Slutavverkningen är också den största källan för primär skogsenergi i form av grenar och toppar från de avverkade träden.