Naturlig föryngring av löv
Naturlig föryngring (även kallad självföryngring) är det vanligaste sättet att anlägga lövskog. Metoden kräver att fröträden är av god kvalitet.
![](/Large/cd_20161121085150/contentassets/2eb7228c1627407c8e43e5ffb53f8c8d/p1020290-maria-birkedal-och-esben-moller-madsen_ungskog_lov_trolleholm_mats_hannerz_1200x675px.jpg)
En tät ungskog med blandade lövträd på Trolleholm
Bild: Mats Hannerz
Naturlig föryngring med självsådd är en vanlig metod i lövskogsbruket. I bokskog är det den gängse metoden. Blandskogar kommer också ofta efter självsådd. Asp, hybridasp, poppel och gråal är exempel på arter där stubb- och rotskotten kan utnyttjas för att skapa en ny generation.
Naturlig föryngring bidrar även till att sprida trädslag i barr- och blandskogen och därmed öka mångfalden. Ibland kan det finnas utvecklingsbara träd i barrskogen som har såtts med nötskrika eller genom att frön blåst in från kantbestånd.
Metoder för naturlig föryngring skiljer sig mellan trädslagen. I den trädslagsvisa föryngringsguiden visar vi vad som gäller för olika arter.
Här är några generella råd som gäller för naturlig föryngring med björk, al och asp.
- Spara fröträd av god genetisk kvalitet, fria från biologiska skador.
- För björk räcker det med ett tiotal fröträd per hektar, eftersom fröspridningen är god.
- Asp har också god fröspridning, men den naturliga föryngringen med frö är ändå svag. Asp föryngrar sig lättast med rotskott.
- Naturlig föryngring med al sker främst genom rotskott (gråal) eller stubbskott (klibbal).
- Björkföryngringen kommer även att bestå att stubb- och rotskott.
- Markberedning gör att andelen fröplantor ökar vilket ger bättre kvalitet i det framtida beståndet.
- När föryngringen är säkerställd, dvs. när en något sånär jämn fördelning av flera tusen meterhöga plantor etablerats, avverkas fröträden.
- Enstaka fröträd kan lämnas kvar för att bli en del av det nya beståndet och gynna naturmiljön.