Naturlig föryngring av löv
Naturlig föryngring (även kallad självföryngring) är det vanligaste sättet att anlägga lövskog. Metoden kräver att fröträden är av god kvalitet.
En tät ungskog med blandade lövträd på Trolleholm
Bild: Mats Hannerz
Naturlig föryngring med självsådd är en vanlig metod i lövskogsbruket. I bokskog är det den gängse metoden. Blandskogar kommer också ofta efter självsådd. Asp, hybridasp, poppel och gråal är exempel på arter där stubb- och rotskotten kan utnyttjas för att skapa en ny generation.
Naturlig föryngring bidrar även till att sprida trädslag i barr- och blandskogen och därmed öka mångfalden. Ibland kan det finnas utvecklingsbara träd i barrskogen som har såtts med nötskrika eller genom att frön blåst in från kantbestånd.
Metoder för naturlig föryngring skiljer sig mellan trädslagen. I den trädslagsvisa föryngringsguiden visar vi vad som gäller för olika arter.
Här är några generella råd som gäller för naturlig föryngring med björk, al och asp.
- Spara fröträd av god genetisk kvalitet, fria från biologiska skador.
- För björk räcker det med ett tiotal fröträd per hektar, eftersom fröspridningen är god.
- Asp har också god fröspridning, men den naturliga föryngringen med frö är ändå svag. Asp föryngrar sig lättast med rotskott.
- Naturlig föryngring med al sker främst genom rotskott (gråal) eller stubbskott (klibbal).
- Björkföryngringen kommer även att bestå att stubb- och rotskott.
- Markberedning gör att andelen fröplantor ökar vilket ger bättre kvalitet i det framtida beståndet.
- När föryngringen är säkerställd, dvs. när en något sånär jämn fördelning av flera tusen meterhöga plantor etablerats, avverkas fröträden.
- Enstaka fröträd kan lämnas kvar för att bli en del av det nya beståndet och gynna naturmiljön.