Avenbok (Carpinus betulus)

Utseende

Avenbok. Bild Bo Mossberg från Den nordiska Floran.

• Avenboken är ofta ett ganska kortvuxet träd och får en vid och rund krona när den växer fritt. Den påminner om boken med sin grå stam och täta lövverk. Stammen är täckt av längsgående åsar.
• De strödda bladen påminner i formen om bokens blad men de är dubbelsågade i kanten.
• Avenboken blommar i maj samtidigt som lövsprickningen. Den är sambyggare, med han- och honblommor på samma träd. Frukten är en platt nöt som sitter på ett treflikigt svepeblad.
• Avenbokens knoppar är oskaftade, håriga och avlånga.

Utbredning

Avenboken växer vilt upp till södra Halland, Småland och Öland. Den största förekomsten är i Skåne och Blekinge. Det finns ganska lite avenbok i Sverige. Virkesförrådet är totalt cirka 700.000 kubikmeter. Den växer i första hand tillsammans med bok och ek.

Observationer av avenbok från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Ståndort

Avenboken växer bäst på samma mark som bok, det vill säga väldränerade, friska, näringsrika marker. Den förekommer emellertid på många typer av marker.

Virke

Avenbokens virke. Foto Hans Fryk.

Det hårdaste virket i Sverige

Avenboken har det tyngsta, hårdaste och starkaste virket av alla de svenska träslagen. Trots namnet tillhör den inte samma släkte som boken.

Virket är ströporigt och årsringarna syns inte särskilt tydligt. Stammen är inte cirkelrund utan har längsgående fåror som gör att årsringarna får ett böljande förlopp. Den homogena, kompakta veden har en gråvit färg som ger den ett marmorlikt utseende. Kärnved saknas helt. De breda märgstrålarna syns som ljust gråa streck i tangentialsnittet.

Virket har låg motståndskraft mot röta och insekter. Avverkning, uppsågning och torkning bör ske under den kalla årstiden eftersom risken för svampangrepp och missfärgning av rått virke annars är stor. Veden går bra att impregnera och är lätt att ytbehandla.

Skärbräda i avenbok. Foto Q-Quadrat, Tyskland.

Slitstarkt

Det hårda virket är svårt att klyva och bearbeta. Vid torkning krymper virket mycket och det rör sig när luftfuktigheten varierar.

Förr användes virket framförallt till föremål som var utsatta för hårt slitage, stötar och tryck. Som exempel kan nämnas detaljer i maskiner, valsar, glidlister, tappar, skoläster, kägelklot, träklubbor, mangelrullar, kugghjul och verktygsskaft. Moderna material har ersatt avenbokens virke inom många användningsområden.

Idag används virket bl.a. till verktygsskaft, hyvelbänkar, borstryggar, pianohammare, nötknäppare, skärbräden och huggkubbar. Svartfärgat avenboksvirke kan ersätta ebenholts och används till pianotangenter. Den höga nötningsstyrkan gör att det är ett bra material för t.ex. industrigolv som utsätts för stora påfrestningar.

Högt bränslevärde

Avenboken förekommer sällan som sågstock eftersom tillgången på grövre dimensioner är liten i Sverige. Det är bränslemarknaden som idag är den huvudsakliga köparen. Veden har det högsta bränslevärdet per volymenhet av de svenska träslagen. Eftersom avenboken är lätt att föryngra med stubbskott har träslaget haft stor betydelse som bränsleråvara i många länder på den europeiska kontinenten. Virket går också att sälja som lövmassaved.