Björk (Betula spp.)

Våra björkarter

Det finns två virkesproducerande arter av björk i Sverige: vårtbjörk (Betula pendula) och glasbjörk (Betula pubescens). Dessa två arter brukar ofta sammanföras och kallas helt enkelt för björk. Vårtbjörk och glasbjörk kan vara svåra att skilja åt. Det man kan titta på är stammen, som ofta är vitare och slätare på glasbjörken, medan vårtbjörken är mer skrovlig. 

Det finns även en tredje björkart, dvärgbjörk (Betula nana). Det är en lågväxande art som främst förekommer i  fjälltrakterna, men kan förekomma ända ner till Skåne. Dvärgbjörken är ingen virkesproducerande art. 

Fjällbjörken betraktas inte som en egen art, utan är en underart av glasbjörken (Betula pubescens ssp. czerepanovii). Den växer i fjällnära områden, där den bildar en övergångszon mellan barrskog och kalfjäll. 

Glasbjörk (Betula pubescens). Illustration: Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Vårtbjörk (Betula pendula). Illustration: Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Växtförhållanden och produktionskapacitet

Både vårt- och glasbjörk växer bäst på friska näringsrika marker. Vårtbjörken har en medelproduktion på omkring 10 m³sk per ha och år på bra marker. Den växer något så när även på torrare och magrare marker, medan glasbjörken har ett försprång på fuktiga och våta marker, till exempel på torvmark och styv lera.

Arterna förekommer ofta i blandning. På frisk mark är detta en nackdel, eftersom glasbjörken där endast ger 70–80 procent av vårtbjörkens produktion. Vårtbjörkens volymproduktion varierar beroende på förhållandena från ca 70 till 100 procent av granens. Förädlad björk kan dock nå upp i samma produktionsnivå som granen.

Björk har också fördelen att den startar snabbt. Det är först i 40-50-årsåldern som granen drar ifrån. Är man ute efter att snabbt producera virke kan därmed förädlad björk vara ett både lockande och klimatsmart alternativ.

Utbredning

Vårtbjörken finns i hela landet, utom i fjällnära trakter. Även glasbjörken växer i hela Sverige, men dominerar i norr, där den utgör 80–90 procent av björkarnas virkesförråd. Fjällbjörken breder ut sig mellan barrskogen och kalfjället längs en stor del av fjällkedjan. 

Vårtbjörken kan bli uppemot 300 år och 25 meter hög. Glasbjörken når sällan över 20 meter och blir som mest 100 år i södra Sverige. I övre Norrland kan den dock bli över 200 år gammal.

Totalt består 13 procent av  virkesförrådet av björk och i och med det är den vårt klart vanligaste lövträd (läs mer om björkens utbredning och virkesförråd).

Observationer av vårtbjörk, glasbjörk och fjällbjörk från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Föryngring

Nästan all björk i skogen är naturligt föryngrad med frö eller stubbskott. En fullvuxen björk kan producera 5–10 miljoner vindspridda frön under ett bra fröår. De lätta och bevingade fröna kan sprida sig långt men de flesta hamnar nära moderträdet. Fröfallet från hängena sker på hösten och på våren efter. De höstspridda fröna gror normalt direkt efter fröfallet, men björkens frön kan också ligga kvar ogrodda i fröbanken för att i stället gro på våren.

Både glas- och vårtbjörk skjuter också stubbskott. Dessa kan utvecklas till rakstammiga träd med bra kvalitet.

Aktiv skogsodling med björk är inte lika vanligt, men plantering eller sådd med frön är en förutsättning om man vill använda förädlad björk som växer betydligt snabbare. Idag finns björkar som växer 15–20 procent bättre än oförädlade björkar.

Läs mer om björkens föryngring.

Skador

I välskötta bestånd är skador av svamp och insekter sällan ett problem (jämför rotröta på gran). Viltbetning kan dock ställa till det i viltrika trakter, liksom sork på gräsrika marker. På vegetationsrika åkermarker kan planterade björkar också drabbas av basfläcksjuka som beror på svampangrepp av bland annat Godronia sp. och som i vissa fall kan leda till att plantor dör.

Vissa år kan björkrost (Melampsoridium betulinum) förorsaka gulnande blad och tidig lövfällning. Ett antal rötsvampar kan angripa skadade eller mycket gamla träd (t.ex. fnöske-, eld-, spräng- och björkticka).

Björkbastflugan (Phytobia betulae) lever i kambiet särskilt på solexponerade björkar. Den förorsakar fläckar i veden.

Björksplintborren (Scolytus ratzeburgi) angriper försvagade björkar. Den förorsakar bland annat vertikala rader med hål i barken.

Framför allt unga björkar kan ibland kalätas av diverse insektsarter.

Ytterligare information kan du hitta i Skogsskada.

Användning

Större delen av den björk som avverkas i Sverige används inom massa- och pappersindustrin. Bara en liten del nyttjas till timmerproduktion, men intresset och efterfrågan är ökande. Björken är också populär som ved på grund av sin goda uppvärmningsförmåga, behagliga doft och att den brinner lugnt.  

Barken på björken kan användas till näverslöjd och tidigare tillverkades skor, korgar, flaskor, tallrikar, muggar och näverlurar av den. Nävern användes också som taktäckning och kunde hålla i upp till ett sekel innan den behövde bytas. 

Virke

Björkvirket är medelhårt och mycket segt. Veddensiteten ligger på knappt 500 kg (480 kg) per kubikmeter, vilket är 100 kg mer än för gran. Det ljusa virket är lätt att ytbehandla. Glasbjörkens virke är oftast rätfibrigt. Vårtbjörkens virke kan ibland genom fibervridning få vackra flammiga ytor (flambjörk).

En svaghet hos björkvirket är den dåliga beständigheten – det ruttnar lättare än gran och tall. På andra områden är däremot björken överlägsen. Styrkan är hög och virket håller även när det böjs. Det är det som används i möbler där tunna konstruktioner måste vara tillräckligt starka. Det är också en fördel i plywood, där skivorna är tunna men kraven på hållfasthet är höga. För tumstockar är glasbjörk det självklara alternativet.

I Sverige används inte björk i bärande konstruktioner. Det görs det däremot i Norge, där björk ingår i huselement. I Österrike har man till och med byggt ett hus helt i korslimmat trä av björk.

Björkens hårdhet enligt Brinell

Källa: Svenskt Trä – Träguiden

Viktig för mångfalden

Björken är ett viktigt trädslag för den biologiska mångfalden. Över 900 arter av mossor, lavar, svampar, skalbaggar och fjärilar gynnas av både levande och döda björkar. 

Kuriosa

Björken är en av de viktigaste växterna att känna till i en överlevnadssituation, då blad, skott och innerbark kan ätas och ge kroppen näring. Björkblad användes tidigare i urindrivande téer och i lövbad. Att ligga naken i färska björklöv ansågs lindra reumatism och gikt.

Björksaven är rik på vitaminer och mineraler och kan ge en energikick på våren. Förr sa man att man skulle ut i skogen och "dricka märg i benen". Många kände sig uppiggade och stärkta av att dricka saven efter en lång, mörk vinter.

Film om skötsel av björk

Denna sida är delvis finansierad av: