Hassel (Corylus avellana)
Utseende
Hassel växer oftast som förgrenade buskar som blir ca 3–5 meter höga. Den kan också växa som enstammiga träd och kan då bli upp till tio meter hög.
Hasseln producerar nya grenar direkt ur marken. Grenarna bryts normalt av efter ca 25 år, men ersätts kontinuerligt av nya skott. Ett enstammigt hasselträd däremot kan bli ungefär 70 år. Om hasselbusken lämnas ifred kommer den att fortsätta finns kvar på samma plats och kunna bli över tusen år gammal.
Hasselns blad är ovala med hjärtformad bas och kort spets. Det är få andra trädslag som kan blandas ihop med hassel. Möjligtvis kan den förväxlas med unga almar, framför allt om en alm fällts och det bildas många nya skott. Men då kan man skilja dem åt genom att känna på bladen. Hasselns blad är mjukhåriga, medan almens blad är strävhåriga.
Hasseln blommar mycket tidigt och på bar kvist. Om vintern är mild kan det ske redan i januari–februari. Sedan sker lövsprickningen i maj. Den har separata han- och honblommor på samma planta. Honblommorna är ganska anspråkslösa. I princip är det bara de röda märkesflikarna som sticker fram och syns. Hanblommorna består av gula hängen som påminner mycket om björkens hängen.
Hasselnötens frukt är placerad inuti ett stödblad som är flikigt i kanten. Nöten består av ett starkt skal med fettrikt frö, omringat av två hjärtblad.
Målning av hassel av Carl Axel Magnus Lindman (1856–1928). Källa: Wikimedia Commons.
Utbredning och ståndort
Hasseln invandrade till Sverige efter istiden (ca 9 500 år sedan) då klimatet blivit något varmare. I dag är den vanlig i södra Sverige, upp till Dalälven. Längre norrut förekommer den på enstaka lokaler, framför allt vid bergbranter vända mot söder.
Observationer av hassel från Artfakta, SLU Artdatabanken.
Hasseln är ett ganska ljus- och värmekrävande trädslag som trivs i näringsrik mulljord. Den växer vanligen under ljusa ekskogar eller i skogsbryn. Den trivs även tillsammans med lönn, ask och lind. I undantagsfall kan hasseln även växa med tall, men då ska det vara på riktigt näringsrik mark. Däremot trivs den inte alls tillsammans med bok, vilket beror på att bokens täta bladverk knappt släpper igenom något ljus.
Viktig för mångfalden
Hasseln är viktig för många arter i skogen. En orsak till det är att dess löv förmultnar lätt och blir till god mylla. I myllan trivs många vårblommande växter såsom vitsippa, vårärt, desmeknopp och vätteros. En annan anledning till att hasseln är bra för mångfalden är också dess fettrika nötter, som utgör föda för exempelvis ekorrar, sorkar, nötskrikor och nötkråkor.
Hasselnöten är ekorrens favoritmat.
Virke
Hassel växer vanligtvis fort, rakt och utan kvistar. Detta, i kombination med att virket är segt, böjligt och lättkluvet, gör det passande som flätverk i korgar, stavar, käppar och band på tunnor. Hassel är också det traditionella materialet i de käppar som används för att fästa stråtak av halm eller vass. Hasselvedens färg är gulvit till svagt rödaktig.
I länder som exempelvis Italien och Turkiet odlas hassel storskaligt för nötproduktion. Vid hasselnötsproduktion används ofta förädlad hassel med extra stora och välsmakande nötter.
Kuriosa
Hasselnötter har varit en del av människors kost sedan förhistorisk tid. Arkeologiska fynd visar att människor i Europa och Mellanöstern samlade och konsumerade hasselnötter för tusentals år sedan.
Traditionellt har olika delar av hasselträdet använts i folkmedicin för olika ändamål. Till exempel användes avkok av löv och bark för att behandla olika åkommor, inklusive matsmältningsbesvär och hudproblem.