Lönn (Acer spp.)

Utseende

Lönnen är ett stort, bredkronigt träd som kan bli 20 meter högt. Ädre träd får en typisk gaffelförgrening. Barken är slät hos unga träd men spricker med tiden upp i stammens längdriktning.

Lönn (vänster) och naverlönn (höger). Illustration Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Bladen är handflikiga och sitter mitt emot varandra på skotten. Lönnen blommar i maj på bar kvist och blomningen fortsätter även under lövsprickningen. Frukterna består av delfrukter, var och en med en typisk vinge ("lönnäsa"). Knopparna är ljusbruna och motsatta.

Naverlönn (Acer campestre). Foto Willow, Creative Commons licence 2.5. 

Utbredning

Skogslönnen (Acer platanoides) förekommer sparsamt i Götaland, Svealand och upp till södra Norrland. Naverlönnen (Acer campestre) förekommer bara som enstaka individer kring Svedala i Skåne men finns också spridd från planteringar. I södra Sverige finns också sykomorlönnen (Acer pseudoplatanus) som är införd från Tyskland. Den odlas ofta som skogsträd och sprider sig lätt. Sykomorlönnen betraktas i lagstiftningen som ett främmande trädslag, med de restriktioner det innebär.

Det finns upp mot en miljon kubikmeter lönn i Sverige.

Observationer av skogslönn, sykomorlönn (tysklönn) och naverlönn från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Ståndort

Skogslönnen är det svenska ädellövträd som är mest härdigt mot kyla och frost. Lönnen växer bäst på friska, näringsrika, kalkrika jordar med högt pH. Jämfört med ask trivs den däremot inte på fuktig mark.

Sykomorlönnen som införts under senare århundranden är mer värmekrävande än skogslönnen.

Virke

Lönnvirke. Foto Hans Fryk.

Ett ädelt virke för golv och fiolbottnar

Lönnen är ett typiskt ströporigt träslag. Virket är mycket uppskattat, framför allt tack vare den ljusa färgen. Skogslönnens ved har en rödaktig nyans, medan sykomorlönnens ved skiftar i vitt och gult. Märgstrålarna framträder på kvartersågade ytor som små, svagt rödbruna fläckar som ger veden ett karaktäristiskt, fräknigt utseende. Sykomorlönnens ved kan ibland ha ett oregelbundet, vågigt fiberförlopp som ger en vacker teckning.

Fiol i lönn. Foto Hans Fryk.

Ljust, homogent och stabilt

Som regel skiljer man inte på lönnarnas virke när det gäller mekaniska egenskaper, men skogslönnens styrke- och elasticitetsegenskaper är, till följd av högre densitet, bättre än sykomorlönnens. Vid mekanisk bearbetning är virket i stort sett jämförbart med bok. Virket går bra att limma och ytbehandla. Vill man behålla sykomorlönnens vita färg bör man inte använda grunder med linoljefernissa, eftersom veden då mörkfärgas. Sykomorlönnens ved genomfärgas lätt och är därför ett av de bästa träslagen för imitationer. För att undvika att veden missfärgas ska virket torkas skonsamt. Skogslönnen tillhör de träslag vars virke krymper mest medan sykomorlönnens ved krymper måttligt och är mycket stabil.

Modellvirke och golv

Skogslönnens virke är lämpligt för användningsområden där det ställs speciellt höga krav på elasticitet och styrka. Verktyg, hyvlar, snickarbänkar, gevärskolvar, promenadkäppar och vagnsbyggnad är exempel på användningsområden för skogslönn. Virke från sykomorlönn används generellt på samma sätt som bokvirke och för en mängd områden där det läggs vikt vid färg, homogenitet, stabilitet och klyvhållfasthet. Möbler, golv och hushållsföremål som ska behålla sin ljusa färg tillverkas med fördel av sykomorlönn. Eftersom virket är formstabilt är det också bra som modellvirke. Bottnar, hals och stall i fioler och cellos är ofta tillverkade av lönn. Räfs- och yxskaft av lönn ger inte blåsor i händerna på samma sätt som många andra träslag.

På grund av den mörkare färgen och att det är mindre homogent är virke från skogslönnen inte lika efterfrågat som sykomorlönnens.