Lundalm (Ulmus minor)

Lundalmen är inte helt lätt att skilja från den vanliga almen men det går. Bladskivorna är bredast vid mitten medan almens blad är bredast ovan mitten. Bladovansidan är kal eller svagt hårig medan almens bladovansida är strävhårig.

Nöten sitter nära inskärningen på frukten (almens nöt sitter i mitten av frukten).

Lundalm. Illustration Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Utbredning

Lundalmen förekommer naturligt på Öland och Gotland. På Gotland är det den vanligaste almarten. På Öland har den sin främsta utbredning i Mittlandsskogen, och den är ovanlig norr om Borgholm. Lundalm har planterats och förvildats på en del platser i södra Sverige.

Observationer av lundalm från Artfakta, SLU Artdatabanken. Observera att lundalmen är naturligt förekommande bara på Öland och Gotland, i övrigt är den planterad och förvildad. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Almsjuka

Lundalmen kan, precis som den vanliga almen, drabbas av almsjuka. Den anses faktiskt vara ännu känsligare för sjukdomen, då lundalmen bildar kloner. Detta kan du läsa mer om i Artdatabanken.