Tjälskador

Tjälskadorna kan yttra sig som tjälskott och en mjuk och spårig vägbana. Tjälen lyfter också upp block, som måste rensas bort (se uppträngande stenar och block).

Så här bildas tjäle

När tjälen håller på att frysa till transporteras vatten upp till de islinser som håller på att bildas. Finmaterial följer med de små vattenflödena uppåt. Även block lyfts uppåt i jordlagren, genom att islinser under blocken expanderar.

När isen på våren smälter uppifrån, blir vattnet instängt och vägens bärighet försämras av den tillfälligt höga vattenhalten.

Faktorer som påverkar risken för tjälskott

Många faktorer påverkar skeendet, framför allt jordart, grundvattennivå, dränering och temperatur.

• Risken är störst på siltiga jordarter (finmo och mjäla)
• Dålig dränering och dålig avrinning i dikena ökar risken
• Vägar med dålig bärighet och tung trafikbelastning drabbas värst.

Åtgärder mot tjälskador

En av de viktigaste åtgärderna är att inte belasta vägarna under tjällossningen.
De bättre skogsbilvägarna ska ha en fungerande dränering, överbyggnad av icke tjälfarligt material och den ska vara tillräckligt tjock för att klara belastningar även under tjällossningsperioden. Det handlar om att:

• Förbättra dräneringen
• Byta ut de övre lagren i vägkonstruktionen, och lägga ett materialskiljande nät mellan ett finkornigt underlag och överbyggnaden
• Isolera mot tjälbildningen, till exempel genom att inte ploga vägar som inte används under vintern.

Trafikverket har en digital tjänst som visar tjäldjupet i olika delar av Sverige. Mätstationerna avser snöröjda vägar där tjälen går djupare. I terrängen beror tjäldjupet mycket på när snön kom och hur djupt snötäcket är. 

Exempel från tjänsten tjaldjup.trafikverket.se.