Utmärkning av vägen - snökäppar

Så gott som allt vägarbete under den mörka vinterperioden är betjänt av en noggrann markering. I mörker och under eller efter ett snöfall kan det vara nästan omöjligt att se var vägen går om den inte är ordentligt utmärkt. Utmärkningen ska avgränsa den del av vägen som ska vara upplogad.

Illustration: Anna Marconi. 

Att placera ut snökäppar kan vara ett tufft arbete. Se därför till att sätta ut käpparna i god tid innan tjäle. Arbetet kan antingen göras för hand eller med maskin. Käpparna plockas sedan ner någon gång i april när de inte längre behövs.

Här är några saker att tänka på vid utsättning av snökäppar:

• Markeringen görs med käppar, som bör vara ca 2 m långa och helst försedda med reflexer. De ska vara ofarliga för trafikanterna vid påkörning. Företrädesvis bör plastöverdragna orangefärgade markeringskäppar med reflex användas. Även stör av gran, björk eller rönn kan användas. På stören bör man sätta självhäftande reflextejp eller måla på reflexfärg ca 1,5 m över vägbanan.
• Käpparna ska avgränsa de delar av vägen som ska plogas. Normalt ska kantmarkeringarna placeras utanför vägkanten, eftersom vägen bör plogas till full bredd. På det sättet undviker man ojämn tjälbildning i vägen, som medför lyft och sprickor. Kantmarkeringarna får placeras högst 0,3 m utanför vägkanten och sätts ned något utåtlutande.
• Det är lättast att följa vägsträckningen om käpparna sätts upp parvis, en på vardera sidan om vägen och med högst 50 m avstånd – i kurvor och vid vägskäl tätare.
• Broräcken och trummor måste märkas ut extra tydligt, exempelvis med dubbla käppar. (Käpparna vid trummor bör vara av mer permanent typ och stå kvar året runt.)
• Under vintern körs många käppar av. Kontrollera därför markeringarna då och då och komplettera vid behov.

Snökäpparna kan sättas ut för hand eller med maskin, högst 50 meter från varandra. Illustration: Ulla Carne.

Det är viktigt att käpparna markerar var vägen slutar så att inte plogningen görs över ett dike. Illustration: Ulla Carne.