Jordartsbedömning - metoder

Det finns tre olika sätt att ungefärligt bestämma finkornhalten och kornstorleksfördelningen i en jord. Den som är professionell vägbyggare bör prova alla tre för att kalibrera känslan för jordarter och byggförhållanden.

Siktning - förenklad metod

• Gräv en provgrop, använd spade, eller grävmaskin. Terrassmaterial tas ofta från strax under blekjorden, så provgropen bör vara minst så djup, för att provtagningen skall ske i rätt jord.
• Använd spade för att ta ett så ostört prov som möjligt. Provet bör vara 0,5 – 1 liter. Notera också block och stenhalten, men sortera bort stenar större än 4 cm.
• Väg jordprovet på en någorlunda noggrann våg så snart som möjligt, så kan du sedan beräkna fukthalten.
• Torka jordprovet, t ex i en aluminiumform i hushållsugn. Temperaturen bör vara 105 grader för mineraljord. Om du kan bre ut materialet bör 60 minuter räcka (för mindre än 1 liter).
• Väg på nytt och beräkna vattenkvoten genom att ta: vikt före (torkning-vikt efter torkning)/vikt efter torkning
• Sikta i sikt med maskstorlekar
• Väg varje framsiktad fraktion och beräkna andelen som stannat i respektive sikt (inklusive "bottensatsen" i skålen under minsta sikt) genom att ta: vikt av fraktionen/vikt efter torkning
• Den intressanta finjordsandelen är det som passerat övriga siktar, och som hamnar i uppsamlingsskålen.

Rull- och skakprov

Även vid dessa bedömningar är det viktigt att bedöma rätt material, gör alltså en riktig provgrop, och bedöm de materialskikt som du tror kommer till användning för vägbygget. Ofta används endast en jordsond (den kallas också jägmästarkrycka), och den ger oftast ett alltför litet prov för att kunna bedöma en moräns lämplighet som vägbyggnadsmaterial. Däremot är det givetvis bättre att ta och bedöma prov med jordsond, än att inte göra det alls.

De grövre fraktionerna, finare än silt, bedöms genom uppskattning av sand och grusinnehållet, eventuellt genom jämförelse med andra prover, eller siktade prover. Finjordsandelen kan bedömas genom att man känner på jordfuktigt material.

Om man tydligt kan känna sandkornen i materialet bör finjordshalten vara lägre än 15%. Om det däremot känns fett eller lent när man gnider provet, så bör finjordsandelen vara större än 40%.

Formprov: Krama en "prilla" i form av en pyramid. Jorden är formbar om den håller samman även vid en lätt stöt med handen. Utrullningsprov: Fukta jordprovet och rulla mellan handflatorna eller mot en pappskiva. Jorden är utrullningsbar om provet håller ihop vid en trådtjocklek som understiger 4 mm hos morän och 6 mm hos sediment. Illustration Anna Marconi.

För att ytterligare bedöma finjorden kan man fukta provet något, till strax under där jorden flyter. Om silthalten är hög kommer provet att flyta ut när man skakar på provet, men om man åter kramar ihop provet kommer däremot fukten att sugas in i jorden och ytan uppfattas som matt, och jorden blir formbar. Om provet däremot är lerigt så har skakningarna ingen effekt, leran är formbar hela tiden. Ett lerigt prov går att rulla till tunna trådar. Desto tunnare man kan rulla tråden, desto högre är lerhalten.

Texturklasser från form- och utrullningsprov

Sedimentationsprov

Eftersom finmaterialet flyter mycket längre i vatten än vad de grövre fraktionerna gör, kan man använda vatten som avskiljare av finmaterial och grovt material. Ta ett jordprov i ett glas eller en genomskinlig bägare, helst med raka kanter. Fyll på med material till ångot mindre än halva höjden på bägaren. Mät volymen av provet (om bägaren har volymskala) eller mät djupet på materialet med en linjal eller tumstock. Fyll sedan på med vatten nästan upp till kanten, men ås att det går att röra om provet ordentligt. Rör om så att allt jordmaterial blandas om med vatten. Låt bägaren stå helt still så att vattnet stannar av, vänta sedan ytterligare 2 minuter. Häll därefter bort vattnet, och det jordmaterial som finns suspenderat i vattnet. Upprepa flera gånger så att du tvättar bort allt finmaterial, men var ocks försiktig så att du inte tvättar bort grövre fraktioner.