Vägdiken

Diket ska ha sådan bottenlutning och jämnhet att vatten inte ansamlas. Lutningen på vägslänten och yttersläntens släntlutning anpassas till jordartens finkornhalt. Hög finkornhalt betyder flackare slänter och lägre finkornhalt brantare slänter.

Dikesmått

• Dikesdjupet bör vara minst 30 cm på fastmark och 60 cm på torvmark på klass 4-vägar.
• Bottenlutningen ska vara minst 1:200 (bankettdike 1:500).
• Vägslänt på klass 4-vägar ska luta högst 1:2.

Väg i skärning. Teckning Ulla Carne.

Väg på bank. Teckning Ulla Carne.

Väg med markbankett. Teckning Ulla Carne.

Skapa avbrott i diken i långa sluttningar

Om vägen byggs i sluttning är det viktigt att bygga in avbrott i diket. Om vattnets hastighet blir för hög ökar risken för erosion i dikeskanterna. Avbrotten görs lämpligast vid naturligt fuktiga stråk. Ett avbrott kan göras direkt efter en vägtrumma, och utgöras t.ex. av en avfart till skog. Avbrott kan också göras som en klack.

Avbrotten ska alltid förses med erosionsskydd. Erosionskydd anläggs alltid vid vattenpassager!

Tänk på att det är bättre med ett extra avbrott än inget alls. Antal avbrott är beroende på beräknade vattenmängder. Efterlyses: bild på vägdike i lång sluttning utan avbrott i form av klackar eller avfarter kan orsaka stora skador på väganläggningen.

Slamfällor stoppar slammet innan det når bäcken

Syftet med slamfällor är att undvika skador på väganläggningen och omgivande biotoper. Två typer av fällor förekommer, den ena utgörs av grop vid exempelvis ändan av avloppsdike. Den andra typen av fälla är att låta vattnet på bredden passera över ett område innan det når exempelvis bäcken. Det bör vara ett rejält avstånd mellan den punkt där dikesvattnet lämnar diket och bäcken. Det bör heller inte vara alltför brant från dikets avslutning till bäcken.

Det absolut viktigaste för att undvika skador på vattenbiotoper är att vägdiken och avloppsdiken aldrig får anslutas direkt till bäckar!

Exempel på en slamfälla i slutet av ett dike. Teckning Rose-Marie Rytter.